Lördag, Hamam

Kl. 9 på morgonen hade jag bokat in Hamam (turkiskt bad) i hotellets spaavdelning. Jag är normalt sett inte så intresserad av massage och sånt. Jag förstår helt enkelt inte njutningen i att låta en främling tafsa på min kropp (att låta Maken massera mig är jag däremot helt för). De gånger jag har fått massage (i Thailand) var inga höjdare. Först en fotmassage som var så smärtsam så jag ville åka hem igen. Och sen en helkroppsmassage som kanske inte var fullt lika smärtsam men en smula närgången då det innefattade massage av både bröst och rumpa. Så jag var lite skeptisk men beslutade mig ändå för att prova. Hamam är en sorts ångbastu i marmor med ett vackert kupoltak. Där fick jag sitta ett tag och vila inledningsvis. Därefter fick jag ligga på en stor marmorbänk (navelsten) i mitten där jag fick en anisktsmask och massören hällde varmt vatten på mig och skrubbade sedan bort död hud. Därefter följde en skummassage. Efter att ansiktsmasken tvättats bort fick jag sitta i ett vilrum ett tag för att sedan få den avslutande massagen. Och det var faktiskt väldigt skönt, hela processen.

Resten av dagen var inte riktigt lika vilsam eftersom vi var på stranden med Milton. Han älskade att leka i sanden men framförallt älskade han att leka med andra människors leksaker, kläder, skor, handväskor, drinkar etc så det blev en del spring.

Vilrummet på Aqua Fantasys spa samt bild på ett hamam.

Fredag, Poolen

Vi spenderade hela dagen vid babypoolen. Det var jättefint väder och det var nu äntligen dags att börja använda solkrämen. Milton lekte i vattnet och i sanden hela dagen. När vi kom hem hade han en hel sandlåda i stjärten och fick lov att bada igen, denna gång i badkaret.

Babypoolen

Torsdag, Efesos

Vi bokade en enda utflykt och det var till den antika staden Efesos. Det var en av antikens största städer med 250 000 invånare och som gammal latinare var det givetvis ett måste att åka och se på ruiner från romarriket. Det var kanske inte så Milton drömde om att spendera sin födelsedag men han klagade inte. Det var väldigt mäktigt och vi såg tex världens största amfiteater. Romarrikets vägar var dock inte konstruerade med tanke på dagens barnvagnar, speciellt inte 2000 år efter att de byggdes. Men det gick bra i alla fall. Efteråt åkte vi till en godisbutik där vi fick provsmaka turkish delight vilket vi dock inte fann så delightful. Innan vi åkte tillbaka till hotellet besökte vi en keramikverkstad och fick se på en skicklig drejare, eller vad det nu heter, som gjorde vaser och skålar och fick det att se lekande lätt ut. Föremålen var väldigt vackra och vi var sugna på att köpa något men priserna var på den nivån att vi höll ett krampaktigt tag i Milton, livrädda att han skulle ha omkull något.

Efter en sedvanlig buffélunch på hotellet spenderade vi några timmar vid poolen och busade med Milton. Eftersom det var hans födelsedag fick han både glass och tårta.

Ett av Antikens största bibliotek

Världens största amfiteater

Onsdag: Marknad

Vi tröttnade på att vara på hotellet så vi bestämde oss för att åka in till stan. Hotellet hade en buss som gick två gånger om dagen för 2 lira (ca 10 kr) och vi reserverade platser. Men det hjälpte inte för bussen åkte tjugo minuter före utsatt tid då den blivit full. Så vi fick ta en dolmus, lokalbussen istället för 3,5 lira. Dolmus betyder tydligen proppfull och är minibussar som man hoppar på. Det var inte någon lång sträcka och bussresan gick bra. Milton somnade i mitt knä. Vi letade oss snabbt fram till marknaden där det fanns massa kläder, skor, te mm. Jag ville köpa barnkläder och vi hittade ett stånd med jättefina kläder i olika färger och modeller men Maken drog på sig försäljerskans vrede när han försökte pruta 85% på ett set med tröja och byxor. Priset var 20 lira (ca 100 kr) men han sa att den inte var värd mer än 3 lira (ca 15 kr). Vi blev typ utkastade och hon pratade argt på turkiska med sin kollega och pekade på Maken samtidigt som hon pekade mot tinningen och snurrade på fingret i en "han är helt kokobäng-gest". Lite senare kom det fram att han tänkte lite fel, han trodde hon hade sagt 10 lira...

Vi hittade i alla fall en fin jacka till honom för 4 lira (ca 20 kr) och jag köpte tre BH:ar för 7,5 lira (ca 37 kr). Vi hittade även en leksaksbutik där jag ville köpa en cykel till Milton men Maken vägrade att släpa hem något så stort så det fick bli en liten xylofon som han fick dagen efter i ett års-present.

Här ville jag alltså bränna hela semesterkassan men det satte Maken stopp för.

Tisdag: Stranden och poolen

Vi åt en tidig frukost och gick sen ut på stranden och inspekterade den. Den var rätt fin med brun sand och en del snäckor i sanden. Vi införskaffade ett litet set med strandleksaker till Milton (för motsvarande 90 kr!) som han hade jättekul med. Eftersom den här dagen bjöd på bättre väder än måndagen så höll vi oss ute i solen hela dagen. Mestadels låg vi vid poolen. Milton hade hur kul som helst i poolen och jag hade fullt sjå att hålla reda på honom. (Maken var ovillig att blöta ner sig och ville hellre hålla koll på land).

Förutom att sola och bada fanns det i princip bara en sak till att göra på hotellet och det var att äta. Det var ju all inclusive och två stora bufférestauranger dukade upp fat efter fat med mat och efterrätter till frukost, lunch och middag. Det fanns även snackbarer där det serverades pizza, hamburgare, korv etc. Jag höll mig ända fram till tisdag kväll då jag bestämde mig för att unna mig en bit äppelpaj. Det startade i sin tur en kedjereaktion där jag för varje dag släppte mer och mer på mina gränser. Det hela kulminerade till sist i en godisorgie på planet hem då jag satte i mig en hel påse Raffaello. Har man semester så har man...

Måndag: Ankomst

Vi anlände till hotellet vid halv sex-tiden på morgonen och var således rätt trötta. Guiden föreslog att vi skulle gå och äta frukost direkt när vi kom och sen sova till tio, halv elva och därefter gå på välkomstmötet. Jag undrade i mitt stilla sinne om det betydde att han tänkte ta Milton då så vi kunde få sova de där efterlängtade timmarna men eftersom inget sådant erbjudande kom kröp vi direkt i säng och sov till ca 8-tiden då Milton körde upp oss. Vi gick och inspekterade hotellet och poolområdet. Det var väldigt fint och det fanns flera babypooler. Vädret var dock en besvikelse. Efter en solig morgon blev det mulet och regningt och vi frös en del. Vi gick därför till inomhuspoolen och försökte locka ner Milton i vattnet. Förutsättningarna var kanske inte de bästa eftersom hans gener på båda sidor kommer från två riktiga badkrukor. Men till sist gick han med på att trampa runt lite i sin fina badring som farmor köpt i Thailand ett halvår tidigare. Efter en uppskattad buffémiddag tog vi en tidig kväll (vilket vi gjorde alla kvällar) och tog igen lite förlorad nattsömn.

1-årskalas

Den 20 september var det dags för Miltons första kalas. På dagen hade vi kalas med kompisar. Det var fem andra barn här plus föräldrar och vi firade med glass och fruktsallad. På eftermiddagen kom familjen och släkten över och då blev det tårta. Jag hade först tänkt baka en egen tårta men bestämde mig sen för att lägga duktighetskomplexet åt sidan och istället satsa på peace of mind och helt enkelt köpa en färdig tårta från ica maxi. För Miltons del kvittade det, han sov när alla kom. Vi firade förstås även Maken som fyllde 32 år. Jag och Milton gav honom en inspelningsbar DVD med hårddisk i present. Jag tror den uppskattades (tills han fick räkningen i alla fall). Milton fick massa fina presenter, bl.a: kläder, overall, leksaker och en resevagn. Favoriten var nog det lilla skurmoppssetet.

Kalaset är i full gång med lek

Glass och fruktsallad gillar alla barn
Födelsedagstårta

10-årsdejt

Den 18 september i år hade alltså jag och Maken hängt ihop i hela tio år. Det var självklart värt att fira så jag sa till Maken att jag skulle plocka upp honom 17.10 utanför hans jobb. Därefter promenerade vi bort till en liten italiensk restaruang som jag hade bokat bord på. Där åt vi en trevlig middag och njöt av att vara barnfria. Kl. 19.30 började kvällens huvudnummer som var en föreställning på Maximteatern. Det var förhandsvisning på "The dad", en superrolig monolog om föräldraskapet från planeringsstadiet, graviditet och förlossning till uppfostran och barnens påverkan på äktenskapet.

Det var kul att komma ut och hitta på något tillsammans, bara vi två. Det blir ju inte så ofta nu för tiden...

Turkiet

Igar kom vi alltsa ner till Turkiet. Flygningen gick bra med Milton. Han sov typ hela tiden och kande inte av nagot tryckfall nar vi landade. Det var dock lite jobbigt att flyga sa sent. Vi kom inte fram till hotellet forran vid 5.30 pa morgonen sa vi var ganska trotta igar.


Hotellet ar fint, bra standard pa rummet och det finns manga fina pooler. Vadret ar ganska bra idag. Soligt men inte alltfor varmt. Igar var det mest mulet och lite regn.

Jag gillar inte att skriva utan svenska bokstaver sa jag skriver nog mer nar vi kommer hem. Da skriver jag aven om Milton kalas och var 10-arsdejt.

Utrensning

Igår var det en elektriker här för att fixa elen ute på altanen. Av den anledningen kunde vi inte leka i vardagsrummet som vi brukar göra så vi var mest i sovrummet. Vilket var ganska bra för då fick jag tillfälle att äntligen rensa lite i min garderob. Jag var stenhård och slängde allt som jag inte använt på minst fem år (ja, det var faktiskt en hel del) och allt som jag i ärlighetens namn kan säga att jag aldrig mer kommer komma in i. Det blev en hel svart sopsäck med gamla trotjänare och en del ofattbara impulsköp. Det var skönt men stundom sorgligt. Längst in i garderoben hittade jag ett par skitsnygga jeans som jag verkligen gjorde allt för att försöka komma i men när de fastnade halvvägs upp på låren gav jag upp och erkände för mig själv att jag kommer aldrig bli en stl 34 igen! (Jag får vara glad om jag blir en stl 30-någonting alls). Det enda jag inte kunde skiljas från var en skitsnygg röd klänning som jag hade på mig när jag var 22. Jag menar man vet aldrig, jag kan ju drabbas av någon exotisk sjukdom och gå ner 20 kilo på en månad. Då vore det ju trist om man inte hade en vacker röd klänning att pigga upp sig med.

Klängrankan Milton

Milton vaknade 7.15 idag. Kl.9 var jag redo att adoptera bort honom och kl. 9.30 funderade jag allvarligt på att rymma hemifrån. Han var som ett plåster på mig och bara tjurade och kinkade hela morgonen. Jag fick inte göra någonting! Inte diska, inte klä på mig, inte borsta tänderna etc.

Det har alltid fungerat bra för mig att duscha när jag varit ensam hemma med Milton. När han var liten satte jag honom i babysittern och så fick han titta på när jag duschade. När han blev större fick han krypa omkring inne i badrummet med lite leksaker. Men nu när han går är det minsann slut på friden. Att han skulle dra ut handdukarna från skåpet hade jag förstått innan och tyckte det var okej. Likaså att han lekte med hårtorken och alla paket med näsdukar som ligger i varsin låda. Jag hade till och med varit så förutseende att jag tömt medicinlådan och lagt allting på handfatet så han inte skulle nå det men jag hade inte tänkt på toaletten! Tre gånger blev jag tvungen att hoppa ur duschen och plocka upp grejer som han slängde ner däri (och efteråt sterilisera eller kasta dem). På grund av det blev det blött i hela badrummet så han halkade omkring där inne och blev dyngsur om blöjan. När jag var klar och skulle torka mig försökte jag få honom intresserad av att gå ut och leka men han ville bara upp i famnen, ner i toaletten eller in i medicinlådan (som jag nu fyllt på igen). Och när han inte fick som han ville var det bara tårar och skrik. Så nu antar jag att jag bara kan duscha på kvällstid när Maken är hemma.

Vid tio-tiden gick vi till öppna förskolan för jag stod inte ut med att vara hemma längre. Där betedde han sig exemplariskt förutom ifall jag råkade gå iväg från honom för att hämta något. Efter det gick vi till en kompis för att fika och äta lunch. En lunch som blev konstant avbruten av barnskrik, barnsparkar, barnkladd mm mm. Efter lunchen lugnade han äntligen ner sig och förvandlades från Monster till min goa lille kille igen. Undrar om han kommit in i puberteten eller något?

Djupa funderingar

Det tog flera timmar att städa köket igår och efter en middag med ugnspannkaka och lingonsylt har Milton grisat ner det igen.

Varför städar man för?
Varför äter han inte ugnspannkaka?

Och när vi ändå är inne på stora frågor; hur länge kan man egentligen vara förkyld? Det har nu gått två och en halv vecka och precis när det började gå över så blev han pang bom, superförkyld igen i fredags, med nattliga hostanfall och allt annat som hör till (typ att slänga maten på golvet istället för i munnen).

Snart semester

Idag är det en vecka kvar tills vi åker till Turkiet. Det ska bli så skönt med en veckas avkoppling och lite värme. Vi åker med Nazar och ska bo på Hotel Aqua Fantasy som verkar hellyxigt. Så det kommer att bli full rulle nästa vecka; packa inför resan, hämta Miltons pass, Makens + Miltons kalas på lördag. Dessutom firar jag och Maken 10 år tillsammans på torsdag så på fredag ska jag överraska honom lite (mer än så kan jag förstås inte skriva här. Det händer faktiskt att han kikar in ibland).

Rent hus

Idag har vi storstädat hemma. Det behödes sannerligen. Med en liten Milton hemma brukar det liksom komma lite på sidan. Men idag har jag dammat, putsat, dammsugit och plockat hela dagen. Milton var hemma hos farmor medans vi höll på. Förhoppningen är att det ska hålla sig städat tills nästa lördag då vi ska ha kalas för Milton som fyller ett år! (Och Maken fyller 32 oxå men det glömmer jag bort hela tiden. Måste verkligen komma ihåg att köpa en present nästa vecka).

Här går man

Milton har börjat gå! Första steget tog han redan för fyra veckor sedan men sen hände inget på länge, bara ett-två steg ibland men den senaste veckan har det hänt grejer. Först fyra-fem steg, sen sju-åtta och nu tar han mer än tio steg i taget. Nu kan man verkligen säga att han går! Han kan till och med stanna på vägen, böja sig ner och plocka upp något och sen stappla vidare mot målet för att till sist sätta sig på rumpan strax innan han nått fram.

Det är kul att se och man blir så stolt men nu kommer man väl inte få en lugn stund förrän han flyttar hemifrån!

Vad gör den där?!

Hemma hos mig kan man hitta saker lite varstans där de kanske inte hör hemma... Exempel:

Skohornet ligger på köksgolvet (Milton behöver något att röra runt med bland alla plastbyttor som täcker 1/3 av köket).

Miltons sandaler ligger på toaletten (någonting måste han ju roa sig med när jag duschar).

Vispen ligger bakom baren (Milton behöver den ifall han ska blanda ihop en drink till mamma. Ibland känns det som att det skulle behövas).

De plastbyttor som inte ligger på köksgolvet ligger i badkaret (Gummiankorna är på semester).

Ny telefon

Jag tackade nej till Telenors erbjudande och blev istället erbjuden en Sony Ericsson W760i för 300 kr om jag förlängde mitt abonnemang med två år. Jag tyckde den verkade cool så jag tackade ja (de hade inga rosa telefoner). Den ska komma på posten om tio dagar. Jag längtar!

Stackars tån

I måndags var jag hos läkaren eftersom mitt nageltrång kommit tillbaka och han tog åter fram skalpellen och skar bort en del hud och halva tånageln. Han sa att det är rätt ovanligt att man måste komma tillbaka så här snart och göra om ingreppet. Sen la han till: "Men det behöver ju inte vara ditt fel." Äh, tack för den!

Det är hur som helst stor skillnad mot förra gången. Nu gör det mycket ondare. Det dunkar i tån hela tiden och jag måste ta värktabletter flera gånger om dagen. Förra gången tog jag inte en enda och efter två dagar kändes det jättebra. Nu känns det som att tån har fått kallbrand eller något, måste kanske amputera snart. Den är svullen till två gånger sin normala storlek och det blir inte bättre av att Milton slänger leksaker på den och jag själv går in i kökspallen...

Förbannade Com Hem

Nä, jag har inte glömt bort bloggen! Vi har haft Internetproblem. Com Hem är urusla och det känns som ett stort misstag att säga upp abbonnemanget hos Bredbandsbolaget. Vi har haft problem hela veckan och hela tiden medans jag skriver det här så väntar jag bara på att nätet ska gå ner vilken sekund som helst.

Husmorstips

Husmorstips 1: Tryck en liten skumgodis i botten på glasstruten, så rinner inte glassen ut.
Riktiga kvinnors tips: Sug ut glassen genom botten på struten, snälla nån, förmodligen ligger du ändå på soffan och äter den.

Husmorstips 2: För att hindra potatisen från att gro, lägg ett äpple i potatispåsen.
Riktiga kvinnors tips: Köp pulvermos, det håller ett år.

Husmorstips 3: När det står i kakreceptet att du ska strö kakformen med ströbröd, användlite kakmix istället, så blir det inte vita fläckar på den färdiga kakan.
Riktiga kvinnors tips: Gå till bageriet. De kan till och med dekorera kakan åt dig.

Husmorstips 4: Om du råkar salta maten för mycket under kokningen, lägg i en skaladpotatis, som suger upp överblivet salt ur maten på ett ögonblick.
Riktiga kvinnors tips: Om du saltar maten för mycket under kokning, så tråkigt då. Upprepa efter mig: Som jag lagar maten, så äter du den och så vill du ha den.

Husmorstips 5: Linda in sellerin i aluminiumfolie när du lägger den i kylskåpet och denhåller sig färsk i flera veckor.
Riktiga kvinnors tips: Selleri? Aldrig hört talas om.

Husmorstips 6: Pensla pajskalet med lite vispat ägg för att göra den glansig.
Riktiga kvinnors tips: På de frysta pajförpackningarna står det inget om pensling med ägg, så det hoppar jag över.

Husmorstips 7: För att bota huvudvärk: Ta en lime, dela den i två delar och massera dinpanna med dem. Dunkandet försvinner.
Riktiga kvinnors tips: Ta en lime, blanda den med lite Tequila. Kyl och drick. Du kanske fortfarande har huvudvärk, men vem bryr sig?

Husmorstips 8: Om du har svårt att öppna burkar, prova latexdiskhandskar. De ger ett grepp som inte glider och gör burköppnandet enkelt.
Riktiga kvinnors tips: Be "Den onödige" att öppna, medan han sitter på sin ända och ser tv.

Husmorstips 9: Släng inte överblivet vin. Frys ner det till iskuber för kommande grytor ochsåser.
Riktiga kvinnors tips: Överblivet vin??

Jobbiga måltider

På sista tiden har jag märkt att vissa av Miltons måltider ofta börjar i matstolen och tar slut typ inne på toaletten. Hur kommer det sig egentligen? Är det normalt att jaga efter sin krypande bebis med talriken och skeden i högsta hugg och försöka stoppa in en tugga när man kommer åt? Det brukar börja så fint med att han sitter "snällt" i stolen med haklappen och äter fint. Sen vill han helt plötsligt inte längre äta fint utan bara slänga maten på golvet eller på fönstret bakom sig. Ungefär samtidigt brukar han utveckla starka aggressioner mot haklappen och protestera högljutt. Då matar jag honom och försöker distrahera honom lite med något att leka med vilket endast funkar en liten stund tills han kommer på att han sitter fast i stolen och till varje pris vill därifrån. Då är det kört! Sen är det bara gråt, skrik och bråk och mat i hela köket. Det är vid den här tidpunkten jag ger upp och släpper ner honom på golvet (om han inte själv redan lyckats åla sig upp ur stolen och sätta sig på bordet). Men jag vill ju ändå att han ska få i sig mat så det är därför jag finner mig själv desperat jagandes runt efter en bebis med en sked i handen. En tugga under stolen, en tugga vid skafferiet, en tugga i hallen och slutligen en tugga i duschkabinen. Det konstiga är att han gärna äter, han vill bara inte sitta still i stolen (eller någon annan stans) och äta.

Ja ja, det är väl en härlig period det här oxå som man kommer skratta gott åt om några år...

Jobbångest

Nu är det mindre än tre månader kvar tills jag ska tillbaka till den kalla verklighet som kallas arbetslivet. Det känns inte lockande. Jag har prestationsångest. Jag som i ett år har gått omkring hemma iklädd enbart mysbyxor och mörka ringar under ögonen ska nu (snart) knöla in mig i finbyxorna (tack och lov kom jag äntligen i dem igen förra veckan) och se respektabel ut. Antagligen kommer det förväntas av mig att jag ska prata om seriösa saker, inte matningsrutiner, nattvälling, framsteg på gåfronten eller vilket blöjmärke som egentligen är bäst. Och dessutom, hemska tanke, måste jag nog JOBBA oxå! Hur ska det gå när man knappt har format en seriös tanke sen Milton föddes? Nu ska man helt plötsligt fatta beslut om VIKTIGA saker. Det känns som jag inte har haft en juridisk tanke på hundra år minst. Jag minns knappt hur man slår i lagboken...

Undrar om jag hinner baka ihop och klämma fram ett syskon till Milton på tre månader så jag kan stanna hemma lite längre? Jag är inte så bra på matte men jag tror det kan bli knepigt...

Hoppas, hoppas, hoppas

Jag fasar för vad Milton ska hitta på i natt. Igår natt vaknade han 1.30 och somnade inte om förrän 3.45. Det var lite småjobbigt. Skulle vara väldigt trevligt om han ville sova den här natten...

Helvetet nästa?

Är det omoraliskt att ljuga för barn? Det har kommit hit ungar som vill sälja jultidningar idag. Självklart har jag inte köpt något för vem orkar det? Då måste de ju komma in och jag har redan tilläckligt med ungar (unge) i det här huset. Och tänk om jag skulle titta i hela katalogen och sen inte hitta något, jag vet nog hur de skulle sluta. De skulle titta på mig med ledsna små ögon och så skulle jag köpa något helt värdelöst bara för att inte vara taskig. Så jag vill inte köpa några jultidningar. Vilket dock inte hindrar mig från att med beklagande röst säga att "tyväär, men jag har redan köpt av någon annan." Inte ens granntjejens desperata "men man kan vinna priser" kan rubba mig.

Mobilerbjudande

Jag blev uppringd av Telenor idag och det visade sig att mitt abonnemang skulle löpa ut snart och de ville förstås gärna ge mig ett fiiint erbjudande om jag fortsatte som kund hos dem. Erbjudandet i fråga bestod av en ny telefon, Sony Ericsson G502. Men nu när jag har tittat på den så känner jag mig faktiskt inte så imponerad. Jag som enbart brukar välja mobil på utseendet ser ju två uppenbara fel med den: 1. Det är ingen vikmobil och 2. den är inte rosa. Jag får nog fråga om de har något annat som kan passa mig bättre. Några förslag?

Ny kappa

7 kg lättare poserade jag igår runt i min nya kappa. Efter att ha funderat i ungefär en kvart på om den var för stor eller inte bestämde jag mig för att den var jättefin (det är så krångligt att hålla på och byta när man handlar på postorder) och att uppkavlade ärmar bara är chict. Nu väntar jag bara på höstvädret. Och kanske ett par fina skor att ha till...

Vill sova

Lillmonstret vaknade 5.20 i morse och är fortfarande inte trött. När ska jag få gå och lägga mig egentligen?? Trots kvardröjande snorighet och hosta är han oförskämt pigg. Man tycker ju han borde sova lite längre på morgonen när han varit vaken mellan 1.30 och 2.10 på natten men så fungerar det tydligen inte...

Man lär så länge man lever

Efter att ha varit tillsammans i snart tio år så trodde jag faktiskt att jag och Maken hade koll på det mesta om varandra (eller i alla fall att jag hade det). Man borde ju allra minst känna till den andres favoritgodis men när vi stod vid lösviktsgodiset på Willys för ett tag sen utspelade sig följande samtal mellan oss:

Jag: Okej, skumbananer vill du ju förstås ha...
Maken: Nä, jag gillar inte skumbananer.
Jag: Va? Men du tar ju jämt massa skumbananer.
Maken: Ja, men det är ju till dig eftersom du gillar dem.
Jag: Nä, jag gillar inte skumbananer. Jag brukar köpa dem för din skull...

Här har vi alltså gått i typ tio års tid och köpt skumbananer i tron att den andre älskar det när ingen av oss i själva verket tycker om dem. Vi borde kanske ha misstänkt något tidigare eftersom det alltid blev några skumbananer kvar i påsen, men inte då. Det är lite skumt. Skumma bananer...

Blogguppehåll??

I natt går vårt internetabonnemang ut. Maken sa upp det eftersom vi fick Com hem i området och skulle därför teckna nytt avtal med dem men det glömde han visst bort. Så nu kanske det dröjer ett tag tills vi får internet igen så vi får se hur det blir med bloggandet nästa vecka. Om jag orkar kanske jag kan skriva några inlägg ikväll och portionera ut under veckan...

Krupp

Jag tror Milton har fått krupp. Alltså inte att han blivit knäpp utan sjukdomen krupp (eller falsk krupp som det oxå heter. Jag har inte riktigt fattat vad äkta krupp är eller om det ens finns något sånt). Han vaknade inatt och hade ett riktigt hostanfall i drygt en timme. Det lät jätteobehagligt och han verkade ha svårt att andas och blev alldeles hes. Han kunde bara kraxa fram ett litet ynkligt "titta, titta" (som han säger hela tiden när han är vaken oavsett vad klockan är och om det faktiskt finns någonting att titta på, vilket det inte borde göra mitt i natten i ett kolsvartrum). Enligt Vårdguiden är det ofarligt:

"Falsk krupp brukar drabba barn i åldern sex månader till fem år. Det är en vanlig och oftast ofarlig sjukdom som kan orsakas av flera vanliga virus. Ett barn som en gång fått falsk krupp kan få det igen i samband med någon annan virusinfektion"

Symtomen beskrivs så här:

• Det börjar ofta som en vanlig förkylning.
• Typiska symtom är heshet och skällande hosta.
• Det kan höras ett väsande ljud när barnet andas in.
• Symtomen kommer ofta på natten när barnet har sovit några timmar.
• Barnet har låggradig feber.
• Symtomen går över efter en till fyra dagar.

Alla symtom stämmer utom det med febern. Den sista punkten vet vi ju förstås inte heller om den stämmer ännu. Men nu känns det i alla fall som jag äntligen har fog för att säga det som jag så ofta velat uttrycka: "Min unge har fått krupp."

Telefonsamtal

Telefonen ringde i eftermiddags och Maken svarade glatt och hörde att det var hans mammas man, J, varpå denna korta konversation utspelade sig:

J: -Jag slog visst fel nummer.
Maken: - Det gör inget men vi har bestämt oss för att stanna hemma ikväll.
J: -Äh... jaha...okej...

När J då lägger på hör Maken någon annan i bakgrunden och inser plötsligt att det inte alls var J som ringt utan någon främling som helt enkelt hade ringt fel. Han kände sig då en smula dum. Men jag tyckte det var kul.

Bland snor och grusiga kräftor

Ikväll skulle vi egentligen gått på kräftskiva och Milton skulle sovit hos farmor. Men eftersom han inte mår bra har vi istället suttit hemma med Milton och lyssnat på hans hosta och flämtande andetag och ätit grusiga kräftor. Det känns som jag har en hel sandlåda mellan tänderna. Vi åt typ fem stycken och slängde resten. En riktig besvikelse.

Det är verkligen jobbigt när ens barn mår dåligt. Stackars lilla Milton, han är så täppt så han knappt kan andas och hostar som om han svalt sig själv inifrån. Han kan inte sova ensam utan måste ligga i mammas eller pappas famn. Och det enda man kan göra är att trösta och suga ut snoret med näs-frida, vilket han dock blir helt hysterisk av (näs-frida alltså, inte tröstandet).

Själv mår jag i alla fall lite bättre. Jag sov i gästrummet i natt och det var himmelskt att få sova ensam. Jag vaknade bara en gång när Milton började skrika vid tolv-tiden (och förstås när han vaknade 5.20 men som av ett under somnade han om och sov till strax före 7). Men inatt lär det bli en jobbig natt...

Förkylda

Jag hade precis hämtat mig från nästan två veckors magsjuka och anpassat mig till livet bland de friska när jag drabbades av årets typ sjuttiofjärde förkylning. Även Milton är givetvis förkyld. Vi följs åt när det gäller snor och hosta. Det är jobbigt att ta hand om ett sjukt barn när man själv är sjuk. Speciellt när det barnet vaknar fem gånger varje natt och knappt kan andas, och ändå, trots en jobbig natt, vaknar 5.30 på morgonen.

Å andra sidan är det ju skänt att veta att han har ärvt något från mig oxå. Pappas kroppsform, energi (läs: busighet), nyfikenhet (läs: tvångstankar att pilla på allting)och så mammas dåliga immunförsvar. Slutresultatet är alltså en förkyld unge som springer runt och pillar och kladdar snor överallt. Ja ja, det kunde väl varit värre, han kunde fått mitt nageltrång oxå.

Hur man vet att man kommit hem till en barnfamilj

* Man får åla sig in i hallen eftersom där står en sittvagn, en paraplyvagn och en resevagn.
* Det finns leksaker strategiskt utplacerade överallt. Även i badrummet.
* Väggarna och golven i köket har ett chict stänkmönster i relief som är misstänkt likt intorkad gröt och morotspuré. Fläckarna ackompanjeras ofta av gröna, gula eller blåa kritstreck.
* Inga lådor eller skåp går att öppna utan en ingenjörsutbildning.
* Det är inte ovanligt att hitta använda blöjor lite här och var som har "glömts bort"
* Öppnar man ett köksskåp är risken stor att man drunknar i nappflaskor i olika färger och varianter.
* Ställer man en kaffekopp för nära kanten på bordet blir man genast utskälld för sin "obetänksamhet".
* När man sätter sig i soffan får man en glasspinne/en napp/en halväten smörgås i rumpan.
* Det går inte att titta på video för den är full med knäckebröd.
* Bakom soffan ligger en pöl med kräks. I pölen ligger ett berg med leksaker.

Mammas lilla hjälpreda

Imorse tog jag mig i kragen (på morgonrocken alltså. Ni tror väl inte att jag har fått på mig kläder så tidigt?) och bestämde mig för att skura golvet. Det var så länge sen jag skurade att jag inte hittade skurhinken och moppen (ett faktum som även avspeglades i skurvattnet som var kvar i hinken när jag väl hittade den). Jag blev tvungen att ringa Maken och höra var den var. Han undrade försynt om det hade hänt något eftersom jag funderade på att skura. "Inget utöver det vanliga. Frukost", svarade jag. När jag väl satte igång att skura köket kände jag mig jättenyttig och Milton tyckte det var superkul att "hjälpa till". Han hjälpte till att hälla ut lite extra vatten där det var riktigt fläckigt (dvs överallt) och drog även några tag med moppen. Han försökte även hjälpa till med att rensa bort hårstrån från moppen genom att tugga lite på den. Till slut var i alla fall golvet något sånär rent (tills Miltons mellanmål alltså då han bestämde sig för att smeta melon över hela köksgolvet).

Det känns ju skönt att han har en positiv attityd till hushållsarbete och med tanke på att Bambi flaggat för att ge honom ett litet skurhinkset i 1-årspresent kanske vi snart har en liten hjälpreda här hemma. Lite mer träning behövs dock innan han är självgående.

Lite gnäll

Gud, vad jag hatar Ellos. Deras sida är verkligen värdelös. Det är så ofta strul när man ska beställa något. Just nu försöker jag att avbeställa en beställning som jag gjort tidigare idag (eftersom jag några timmar senare fick ett erbjudande att handla till 50% rabatt) och det står att man ska kunna göra det om man loggar in på mina sidor och klickar på beställningen men nej, det går inte alls och det gör mig galen! Och kundservice har förstås stängt. Dessutom är deras sida ofta seg och titt som tätt blir det något fel på sidan när man går tillbaka för att titta på en vara igen. Ytterligare en sak som irriterar mig till vansinnets gräns är deras nyhetsbrev som kommer på mailen. Tusen gånger har jag försökt att avregistrera mig genom länken i mailet ("för att avregistrera dig från vårt nyhetsbrev klicka här") som dock inte leder någonstans. Error, fel på sidan får jag bara upp. Desutom tycker jag det är fruktansvärt dåligt att det inte går att betala med kort och att betala med faktura kostar 19:- extra (sen tillkommer det ju även en expeditionsavgift på 41:-). Jag ska nog sluta handla på Ellos. Om det inte vore för att de är dyrare skulle jag gått över till La Redoute och Nelly.com för länge sen.

Hamnfest

I går var det hamnfest på båtklubben och som vanligt så stod jag större delen av kvällen bakom baren och sålde drinkar. Jag hade även en ganska överförfriskad kollega med mig i baren. (Det var dock fler som blev lite överförfriskade. När jag kom ner i förruffen imorse, där vi hade nattgäster, kändes det som att jag klev in i ett hav av crème de menthe, som var en av ingridienserna i årets drink). I år var det tyvärr inte så mycket folk men de som väl hade tagit sig dit verkade ha det trevligt. Förurom att stå i baren föll det även inom mitt ansvarsområde att hitta på lite "klurigheter" för festdeltagarna att klura på. Här är en av de grejer jag satte ihop:

Gissa vilka filmer vi har gjort om titlarna på!

1. Färd för nautisk sammanslutning

2. Förbindelseväg i sydlig landsdel

3. Jungfru med olyckligt slut

4. Internationell marinturné genomförd i drickat

5.Bestämmande av fartygets position medelst peijlng mot konstgjord tandrad

6. Den omfattande konservativa färgen

7. Strävan efter lingonfärgad pilsnerhögtidstid

8. Orörlig smält is

9. La tortugas invånare från Centralamerikansk skärgård

10. Ordningsbrott ovanpå cocosgodis

Kan ni klura ut vilka filmer det är? (Ledtråd: marint tema). Jag kan säga att det var ingen som fixade allihop men det var några som klarade nio stycken.

Lek och PMS

Idag har varit en bra dag. Milton har inte dragit ner några blomkrukor (nästan räknas inte), inte matvägrat en endaste gång och inte ens "råkat" slå till mig på näsan i hopp om att se mina glasögon flyga. Men å andra sidan har vi varit igång hela dagen och busat med andra barn. Först var vi på Öppna Förskolan, sen på Jordbro parklek och lekte i sandlådan. Efter det gick vi hem till en kompis och fikade och lekte. På eftermiddagn åkte vi beväpnade med en blomma och ett kort till Svägerskan som hade fyllt år. Där tackade jag ståndaktigt nej till vad som såg ut att vara världens godaste äppelpaj (blir fortfarande lite ledsen när jag tänker på det). Hon hade varit gullig och ordnat fruktsallad till mig eftersom jag bantar. (Efter att ha känt mig i flera år så är hon nog van vid mina ständigt återkommande bantningsattacker och rättar sig snällt efter vad som gäller för stunden).

Kvällen avslutades dock med ett hysteriskt utbrott på Maken då han deklarerade att han måste ha bilen imorgon för han ska till något jäkla slott i Södertälje och hålla föredrag. Vilket var helt befängt eftersom JAG måste ha bilen imorgon för att åka och hämta priser till ett lotteri som vi ska ha på vår båtklubbs hamnfest på lördag. Eftersom jag tyckte han var egoistisk och uppkäftig kastade jag en toarulle på honom och rusade nedför trappan och mumlade att jag måste gå ut ett tag. Maken som fortfarande var skakad efter toapappersattacken tryckte sig platt mot väggen när jag stormade förbi och vinkade sen lite försiktigt när jag stängde igen dörren. Efter att ha joggat en liten bit (eftersom jag har lika god kondition som en överkokt morot blev det en väldigt kort bit men det var i alla fall ett statement) lugnade jag ner mig och återvände hem. Maken tittade försiktigt på mig och frågade med darrande röst (okej, kanske inte darrig men en smula oroad) om jag lugnat ner mig. Jag svarade med en enda mening som jag tyckte förklarade allt: "Jag ska ha mens."

Men det är klart, det kan ju oxå ha varit bristen på äppelpaj...

Att äta själv

Idag fick Milton för första gången pröva att äta själv med en sked. Det gick över förväntan. Han fattade rätt snabbt att maten på skeden skulle in i munnen och dessutom tyckte han det var roligt och han åt mycket mat. Det blev dock kladdigt. Väldigt kladdigt! Han fick duscha efter lunchen.

Behöver jag berätta att jag satte på honom en haklapp till middagen?

Frisk igen (men redan uttmattad)

Nu känner jag mig äntligen pigg och kry igen. Och det är tur det eftersom Milton nu är busigare än någonsin och jag behöver all min styrka och tålamod för att orka med...

Han började igår natt med att vakna typ tio gånger, varav två gånger med riktiga gråtattacker då ingenting hjälpte annat än att vagga honom och vänta på att stormen skulle dra över, vilket tog ca fyrtio minuter båda gångerna. I gengäld fick jag i alla fall sovmorgon ända till kl. sju imorse. Efter frukosten ställde jag mig som vanligt och diskade nappflaskor och plockade in i diskmaskinen medan Milton satt i sin matstol och lekte lite. När jag var klar vände jag mig om och döm om min förvåning då han inte längre satt i stolen utan stod på golvet och tittade på mig!

Vårt hem blir bara kalare och kalare i takt med att Miltons händer på något mystiskt sätt hela tiden når längre och längre upp. Vi har nu flyttat ner surroundhögtalarna, som stod på fönsterbrädet bakom soffan, till golvet bakom soffan. Självklart har vi även plockat ner blommorna som stod på fönsterbrädan för länge sen. Och då trodde vi inte att det fanns något mer där för Milton att dra ner. Det vill säga tills igår då Milton helt sonika drog ner fönsterbrädan. Den var tydligen inte fastborrad utan limmad och limmet var helt enkelt inte starkt nog för att stå emot Miltons envetna attacker (tur att man själv är av lite tuffare virke). Så nu har vi ingen fönsterbräda där heller men vadå, vi hade ändå tänkt byta ut dem så småningom.

Ytterligare ett sätt att försäkra sig om en plats på närmsta dårhus är att åka till Willys och storhandla med Milton, som jag var dum nog att försöka mig på idag. Till att börja med satt han i kundvagnen, i "barnsitsen" men det blev snabbt tråkigt och det finns ju som bekant inget sele i vagnen så han ställde sig genast upp och försökte helt enkelt gå därifrån. Jag satte honom då istället i själva kundvagnen, vilket var roligt en liten stund. Han satt och tuggade på ett paket med buljongtärningar då han plötsligt kom på att han inte trivdes och började demonstrativt tala om det. Så jag bar honom lite och sköt kundvagnen framför mig med ena handen vilket blev tyngre och tyngre ju fler varor den fylldes med. Vid kassan försökte jag sätta ner honom i "sitsen" igen så jag kunde lassa upp varorna på bandet (vid det här laget var vagnen för full för att han skulle kunna sitta i den) vilket gick sådär. En karl i kön bakom mig tyckte det såg väldigt jobbigt ut och erbjöd sig att hålla i Milton medans jag packade upp men det tackade jag artigt nej till. Så istället försökte karlen och hans tjej att distrahera Milton genom att prata med honom och killa honom under fötterna. Det funkade tillräckligt bra för att jag bara skulle behöva hålla i honom med en hand och kunna packa upp med den andra. Jag var riktigt slut när vi äntligen kom därifrån.

Hm, jag undrar vad han ska hitta på imorgon...

Ett kärt återseende

Jag hämtade upp Milton vid 9.30-tiden imorse. Det var ett kärt återseende. I alla fall för mig. Milton kröp rakt förbi mig och upp i mormors famn när jag kom... Förbaskade unge!

Det hade i alla fall gått rätt bra, enligt mamma. Han hade vaknat några gånger under natten och varit lite svår att få att somna om i början. Precis som hemma med andra ord. Han hade i alla fall inte verkat sakna mamma och pappa något. Själv sov jag oxå rätt bra i natt. Jag kände mig lite hönsig och orolig för Milton när jag gick och la mig men det var riktigt skönt imorse att kunna ligga och dra sig. Jag vaknade vid fem och gick inte upp förrän halv åtta.

Milton sover borta

I natt ska Milton sova hos mormor och morfar så vi kan få vila ut ordentligt och (förhoppningsvis) sova en hel natt. Trots att jag tidigare idag var beredd att byta bort honom mot en micro känns det nu som att jag saknar en kroppsdel när han inte är här hos mig och jag kan ju villigt erkänna att det inte var jag som var den drivande kraften bakom beslutet att lämna bort honom, även om jag givetvis ser fram emot en natts ostörd sömn. Frågan är bara om jag kommer kunna sova? Jag är såklart jättefånig och undrar hur det kommer att gå... Det är inte bara Milton jag är orolig för. Jag vill ju inte att han ska slita ut mina föräldrar totalt så de aldrig mer vill vara barnvakt. Men mest oroar jag mig för att han ska undra var mamma är någonstans. Suck, moderskapet är ett fängelse med bojor av ångest!

Säljes: 11-månaders baby

Säljes: Pigg, charmig, energisk, nyfiken 11-månaders baby (pojke) med blont hår och änglablå ögon.
Pris: Vi är öppna för alla bud, kan även tänka oss typ en micro, gräsklippare eller liknande i utbyte.

(Obs! Vissa defekter i nattsömn och näringsintag)

Fortfarande sjuk

Maken mår nu bättre men jag mår fortfarande dåligt. Jag har gått ner tre kilo på en vecka och känner mig ungefär lika stark som ett grässtrå. Dessutom har Maken förvandlats till Hitler (fast han kallar sig coach) och har lagat äcklig vätskeresättning till mig som han tvingar mig att dricka med jämna mellanrum. Han har till och med tagit fram en äggklocka för att se till att jag ska dricka ett glas varje halvtimme. "Annars blir du uttorkad och får läggas in på sjukhus med dropp", säger han. Vad han inte fattar är att utsikten att hamna på sjukhus med dropp låter helt himmelsk (okej, inte droppet men själva sjukhusgrejen). Tänk att få sova i en säng hela natten ostört. Ingen som väcker en klockan tre eller fyra eller fem och vill ha uppmärksamhet/mat/napp/gud vet vad!

Om någon nu skulle vara sugen på lite vätskeersättning (men varför skulle någon det?) kommer här receptet:

1 L kokt avsvalnat vatten
6 tsk strösocker
½ tsk salt
Lite pressad citron för smakens skull

Pestflaggan hissad

Min magsjuka var visst inte riktigt borta. Istället är den tillbaka med full kraft. Vad värre är, så har även Maken mått dåligt idag och kräkts. Milton har oxå kräkts lite men han verkar ändå vara den friskaste personen ombord (men en tand är på väg vilket betyder maatvägran). Vi har mest bara suttit i varsitt hörn av förruffen och flåsat och försökt att underhålla Milton utan att röra på oss. (Jag tog dock mitt moderliga ansvar och rastade honom lite på lekplatsen i morse och på kvällen. Maken drog sitt strå till stacken genom att gå iväg och duscha med honom). Som om det inte vore nog med att vara magsjuka har fler olyckligheter drabbat mig.

Kan man stuka näsbenet? I så fall har jag gjort det, eller snarare Milton har gjort det på mig. Han stövlade omkring i sängen imorse och just som jag tänkte ge med mig och gå upp och fixa frukost så tappar han balansen och ramlar baklänges rätt i mitt ansikte. Smällen när hans bakhuvud slog in i min näsa hördes nog ända till fastlandet. Jag tror det var så nära ett brutet näsben man kan komma utan att faktiskt bryta det. En liten bula i pannan tittade oxå upp. Näsan är fortfarande öm och det är tur att jag inte är förkyld för det gör ont att snyta sig (men med min tur känner jag på mig vem som kommer att vakna upp lite lagom snuvig imorgon).

Dessutom har mitt hemska nageltrång kommit tillbaka med buller och bång. Min kropp är inte snäll mot mig!

Pestflaggan

Att angöra en brygga

Att vara ute på sjön är avkopplande och avstressande. Oftast. Inte alltid. Speciellt inte när man ska lägga till. Och definitivt inte när man ska lägga till och Milton precis har vaknat. Vi har hittils löst det hela genom att sätta fast Milton i hans matstol (en sån där som man sätter fast på bordet) när vi ska lägga till och det har funkat bra (förutom lite högljudda protester ibland). Det vill säga tills nu. Nu har Milton alias Houdini lärt sig hur man tar sig ur bältet runt magen och klättrar ur stolen.

Idag kom vi till Utö och skulle precis lägga till när Milton vaknat. Jag satte fast honom i stolen, gick bak och slängde snabbt i ankaret och rusade sen fram till fören för att hinna hoppa iland på bryggan. Allt gick bra. Milton satt snällt stilla i stolen och jag hoppade elegant ner på bryggan med en tamp i ena handen. Men när Maken skulle gå bak och spänna fast ankaret visade det sig dock att kättingen fastnat i badbryggan så ankaret var bara precis under vattenytan. Ingen lyckad tilläggning. Så det var bara att backa ut och göra om. Den här gången gick det bättre med ankaret och efter att ha gjort fast båten på bryggan hann jag precis tillbaka in på båten samtidigt som Milton vigt hoppade ner från bordet och upp i soffan och satte kurs på akterdäcket. Det är synd att vi inte har någon segelbåt. Då hade vi kunnat surra fast honom i masten...

Magsjuka + blåbärspaj = Sant

I onsdags hade vi tänkt åka ut med båten men det förbenade regnet ville ju aldrig sluta så vi besstämde oss istället hux flux för att åka till Makens pappa i Dalarna och hälsa på. Sagt och gjort, vi stack hemifrån vid 19-tiden och kom fram vid ca 23.30. Väl där blev jag magsjuk och spenderade en stor del av fredagen och lördagen på toa. Det är ju inte så kul att vara magsjuk men man går i alla fall ner i vikt. Jag tänkte även att jag skulle kunna unna mig en liten bit hembakad blåbärspaj eftersom det går ju ändå bara rätt igenom. Logiskt sett så hinner ju inte kalorierna fastna då...väl? (Men precis som det för alkoholister inte finns något som heter "bara ett glas" finns det för mig inte något som heter "bara en liten bit paj"). Vi åkte hur som helst hem på lördagkvällen och igår åkte vi ut med båten för att spendera den sista semesterveckan i skärgården. Så nu sitter vi här och väntar på att värmen ska komma tillbaka.

Dagens bedrifter (Miltons)

1. Haft ut ett glas med cola
2. Haft ner en blomkruka
3. Pillat bort golvbrunnen i duschen
4. Tagit tag i mammas glasögon och slängt iväg dem typ 20 gånger
5. Dragit mamma i håret typ 20 gånger (är en favorit att köra ihop med glasögontjyvandet)
6. Hindrat mamma från att skriva en inköpslista genom att skrika, skrika, skrika
7. Hindrat mamma från att packa genom att skrika, skrika, skrika

Inte undra på att man blir förvirrad!

Vad har då Maken gjort för att avlasta den Förvirrade (och vid det här laget ganska aggressiva) Mamman? Jo, han har åkt och fått massage! När han kom hem hälsade jag honom med "Han är din nu. Resten av veckan". Så nu har jag smitit iväg och gömt mig i sovrummet men det måste vara något allvarligt fel med mig för nu när jag sitter här i lugn och ro (allt är relativt. Hysteriska skrik från undervåningen är lugn och ro jämfört med hysteriska skrik rätt in i örat) och hör Milton skrika i pappas famn så vill jag ändå gå ner och trösta honom (vilket ändå inte kommer funka. Går det inte med pappa så går det inte med mamma heller, oftast inte i alla fall).

Ps. Måste nog nämna att Maken varit jätteduktig och spikat fast alla lister i Miltons rum och vårt sovrum. Annars blir han nog sur. Ds.

Miltons smeknamn

1. Milton Pilton
2. Mille Pille
3. Monstret

Det här med mat...

Även om det är dyrt att köpa barnmatsburkar så är det i alla fall tryggt. Man vet att en burk är en lagom stor portion och innehåller alla nödvändiga vitaminer och sånt. Häller man bara i en klick fett så kan man simma lugnt. Men vi försöker nu att få Milton att i så stor utsträckning som möjligt äta samma mat som vi äter. Eller kanske inte exakt samma, men "riktig" mat i alla fall. Och det går ganska bra. Eller han äter i alla fall. Men jag oroar mig (så klart) för att jag ska ge honom skörbjugg eller någon annan bristsjukdom. Är det verkligen nyttigt att äta korv men inga makaroner? Eller köttbullar men inget potatismos? Hamburgerbröd men ingen hamburgare?osv. Och grönsakerna lyser med sin frånvaro. Inte heller får han någon sås till maten eftersom han äter med händerna och sås känns bara alltför kladdigt.Dessutom är det svårt att avgöra hur mycket han egentligen får i sig och hur mycket som hamnar på golvet respektive i stolen. Och fantasin tryter. Vad ska vi äta ikväll egentligen? Nu har vi serverat korv och köttbullar hela veckan (fast igår fick han varm smörgås med svampstuvning. Ingen hit, kan jag meddela). "Ge honom detsamma som ni äter", säger BVC-sköterskan. Ja, då får det väl bli en blodig biff med pommes frites ikväll då...

Dags att barnsäkra

Regn, regn, regn. Här blir det minsann inget båtåkande. Det roligaste vi kan hitta på att göra idag är att spika lister i Miltons rum och att åka till Ikea och köpa grejer för att (äntligen, way overdue) barnsäkra husets alla skåp och lådor osv. Speciellt i köket behövs det. Som det är idag får man stå med ena benet pressat mot lådorna och andra benet pressat mot sopnedkastet samtidigt som man försöker skära grönsaker/koka pasta/diska nappflaskor etc. Och helst ska man samtidigt roa Milton så han inte blir upprörd över att han blir utfryst från köksutrustningen eller kryper iväg och drar ner telefonen istället.

Cool kid

Visst är han cool, min lille kille?

Viktframgångar

Ifall någon nu är intresserad av att veta hur det går med min bantning så kan jag rapportera att det är 1½ kilo kvar till kappan. Så kanske att jag kan beställa den om ca tre veckor. Med andra ord så går det sakta men säkert... Jag känner mig i alla fall fortfarande motiverad.

Den Förrvirrade Mamman

Karriärmamman brukar referera till sin make som Den Förrvirrade Mannen. Själv har jag börjat inse att jag förtjänar epitetet Den Förrvirrade Mamman. (Va? insåg hon det NU, kanske ni tänker, men förnekelsens makt är stor). Jag insåg det framför allt i förra veckan när vi kom till bryggan efter några dagar till sjöss. Jag fick det nobla uppdraget att gå iväg och hämta en kärra (som finns några hundra meter bort) att packa våra grejer i så vi smidigt kan få med dem till bilen. Jag fick även äran att ta med soporna och slänga dem. Så jag gick hela vägen, förbi kärrorna, till containern och slängde soporna och återvände till båten utan kärra. Missnöjd med hur jag skött uppdraget skickade Maken iväg mig för ett nytt försök. Även denna gång rotade han fram en bortglömd soppåse som jag fick ta med mig. Resultatet blev inte bättre denna gång. Två saker att komma ihåg är helt enkelt en för mycket. På tredje försöket lyckades jag dock få med mig en vagn. Det här är bara ett av många tillfällen på sistonne (eller hela livet igenom) då jag känt mig en smula (eller en hel kaka) förvirrad. Ta till exempel för ett tag sen då jag skulle ta mig till centrum med Milton. Vi stod och väntade på bussen (vid vår vanliga hållplats, den som vi alltid åker från) och plötsligt så åker bussen förbi, på andra sidan gatan. Då har jag ställt mig på fel sida och eftersom ingen står vid hållplatsen på andra sidan stannar inte bussen. Då kände jag mig väldigt förvirrad. Eller som den gången jag köpte strumpor till Milton i stl 0-6 månader. Då han var 7 ½ månad så givetvis passade de inte ("men de var ju såå billiga. Och söta") Tydligen har jag lika svårt att erkänna Miltons verkliga stl som min egen. Som sagt, förvirrad.

Tuttnamn

Jag blev lite avundsjuk när jag läste att Bambis tuttar hette Betty och Veronica. Ingen har minsann någonsin döpt mina tuttar (eller någon annan kroppsdel. Jag har visserligen döpt vissa delar på Maken men det hör kanske inte hit). Så jag testade oxå vad mina tuttar heter med Blogthings - Boobie Name Generator och resultatet var ganska häftigt, tycker jag (men det låter lite som två hundar):

Your Boobies' Names Are...

Thunder and Lightning

Boobie Name Generator

Djupa funderingar

Varför finns det parfymerat toapapper? Ärligt talat så förstår jag verkligen inte det. Det duger inte till att snyta sig i, snarare så blir man mer snorig eftersom lukten retar näshåren (eller vad det är som sitter där inne och reglerar snorflödet). Och inte kan man ju påstå att det skulle vara för att maskera andra toadofter eftersom man spolar ju ner det direkt när man torkat sig (eller det hoppas jag i alla fall att de flesta gör) Och varför, varför skulle man vilja ha parfym i rumpan? Helt obegripligt.

Puckad packning

Jag som alltid har varit ett under av effektivitet (okej, en smula överdrivet) brukar normalt sett kunna titulera mig själv som packningsexpert men på sistonne har det hänt något med mitt annars så förutseende och organiserande sinne. Det började med förra veckans skärrgårdssemester på mammas och pappas båt. Trots påstötning från Maken fick jag inte med mig någon alvedon till Milton men han var ju frisk som en nötkärna så jag brydde mig inte så mkt om det. Mot slutet av veckan började två tänder titta fram och sista natten vaknade han med jättehög feber...Han blev som tur var snart frisk igen och jag fick förtroendet att packa inför den första helgutflykten med vår egen båt. Första natten sov vi vid bryggan eftersom vi hade en del att fixa med. På morgonen nästa dag fick jag åka hem och hämta kryddor, hushållspapper, leksaker till Milton, tandborstar, papperskorg mm. Till slut kom vi i alla fall iväg och lade till på Utö. Idag gick vi iväg till det fina badet (en ca kvarts promenad från hamnen) och jag fick i alla fall med mig det viktigaste, dvs mat till Milton. Väl framme kommer jag dock på att jag glömt ta med en sked. Jag höll som bäst på att fundera på om jag kunde mata honom med en pinne eller med händerna på något vis när jag såg en räddande ängel, dvs min kompis J som var där av alla ställen, tillsammans med sina barn och sin mamma (och henne är det ordning och reda på. Hon hade minsann flera skedar med sig). Efter det här känns det som att förtroendet för min packning kanske börjar urholkas lite...

Livet ombord med bebis

Nu har semestern verkligen börjat. Det är så härligt att vara ute med vår egen båt. Det är förstås en hel del som är annorlunda än på förra båten. Framförallt har vi en extra passagerare med oss som envisas med att pilla på allting. Han är som en liten jojo som studsar fram och tillbaka. Själv börjar jag känna mig lite tjatig; "inte röra spisen", "inte röra kylen", "inte röra gasvarnaren" osv. Vi har gjort vad vi kan för att barnsäkra båten. Vi har slängt in brandsläckaren i ett skåp (vilket kanske inte är så säkert ur ett annat perspektiv), vi har tagit med hans stol som vi kan sätta fast på bordet så vi kan sätta fast honom någonstans när vi ska lägga till (Maken föreslog att vi skulle hänga upp honom i flytvästen på en krok i taket men vi har inte plats för någon krok så det fick bli stolen istället) men vissa saker går inte att göra något åt. Som till exempel att dörrarna till ruffarna öppnas inåt och det är två trappsteg ner precis innanför dörren så vi måste ha dörrarna låsta för att han inte ska ramla ner och bryta nacken. Men bortsett från de små detaljerna så är det en bra barnbåt. Den har höga kanter så han behöver inte ha flytväst på sig ombord och det är inga nivåskillnader i sittbrunnen så han kan krypa omkring så mycket han vill om man väl har låst dörrarna. Så han verkar trivas och det gör vi med!

Ny båt!

I dag har vi äntligen köpt en ny båt. Det blev en nidelv 28 classic från 1986. Vi bestämde oss för modellen efter att vi kollat på den här första gången den 9 juli. Vi tittade även på två andra båtar av samma märke men vi fastnade för den här. Den var otroligt välvårdad och fin. Besiktningsmannen sa att det var den finaste båten han besiktat någon gång (som var så gammal alltså). Vi fick även låna det som vi behövde på huset så den blev ändå inte så dyr som vi först befarat.

Så idag åkte vi alltså till Vindö för att hämta hem båten. På vägen dit blev vi stående vid Strömma kanal i väntan på broöppningen och vad ser jag då genom bilfönstret nere i hamnen? Jo, vår gamla båt Candela! Vad är egentligen oddsen på det? Samma dag som vi ska köpa en ny båt får vi se vår gamla. Pappa trodde det var ett omen (gott eller dåligt framgick dock inte). Vi var förstås tvugna att stanna till och kolla in den. Hon såg ut precis som vi mindes förutom en stor ful repa på skrovet som tillkommit. Den nya ägaren måste haft lite manövreringsproblem...

Den nya båten var i alla fall jättefin och det känns väldigt spännande. Säljarna var ett äldre, mycket trevligt par som hade haft båten ända sen den var ny från fabrik. Mannen fick nästan tårar i ögonen när det var dags att säga farväl till båten. Gulligt nog hade de köpt champagne till oss att fira med och ställt in fyra glas i båten. Det var verkligen snällt. Det hör då inte till vanligheterna när man köper grejer från Blocket...

Vad jag kommer ifrån

Jag hittade en diktmall via bloggen Balansgång för att skriva en liten dikt om sig själv och vad man kommer ifrån. Det verkar som att även min poetiska ådra är på semester just nu så resultat blev därefter... Här är i alla fall resultatet:

Jag kommer från ett stökigt tjejrum med väggspeglar och porslinsdockor, från coca cola, smågodis och punkmusik blandat med Madonnalåtar.

Jag kommer från det rosa radhuset, nr 101, med den vanskötta gräsmattan, den skrikande papegojan och den höga musiken som retar gallfeber på grannarna.

Jag kommer från jordgubbsplantor och ogräs.

Jag kommer från båtsemestrar i skärrgården med varma, stekande sommardagar och glittrande vatten, regninga kortspelskvällar och kladdiga sjögräsbad. Jag kommer från korta och envisa människor, från Pia och Peter och från Sonja, Ann-Magret och Sigvard.

Jag kommer från humor, roliga fester och generösa och varma själar, från middag framför Jeopardy kl. 19. Från tandfén som lämnar pengar under kudden och den arabiska shejken jag ska gifta mig med i utbyte mot 100 kameler till mina föräldrar.

Jag kommer från ateister, judar och tattare, från en tro på rättvisa och på att jag är speciell och kan bli vad jag vill.

Jag är från den kalla betongen i Fittja, från ett varmt radhusområde i Skogås, med rötter från Ryssland och Polen, från micromat och oxfilé.

Från smörgåsnissen som blev landshövding, från kvinnan som fick bilarna att köra av vägen när hon kom gående i kort-kort kjol och den 16-åriga tjejen som fångade sin drömkille genom att sno hans mössa och sen gifte sig med honom.

Jag kommer från en sliten bokhylla med proppfulla lådor där man aldrig vet vad man kan hitta och som alltid är lika spännande att gå igenom. Från en vind så proppfull med grejer att man aldrig fick gå upp på den, högar och åter högar med fotografier från fester, semestrar, utflykter och skolkataloger.

Min förbannelse

Jag tror att de flesta servitörer och servitriser är rätt skickliga på sitt jobb men alla kan ju ha en dålig dag och spilla ut något över en gäst. Och av någon orsak verkar det alltid inträffa när jag är i närheten. I förgår till exempel, åt vi middag på Sandhamns värdshus och två servitriser krockade med varandra bakom min rygg varpå mitt nytvättade hår fick sig en gratis ölinpackning. Även min kofta blev alkoholindränkt. Personalen var förstås väldigt ursäktande och sprang iväg och tvättade min kofta under middagen (mitt hår var det dock ingen som ville tvätta. Jag fick gå och lukta alkis hela kvällen) och erbjöd mig till och med en av deras tröjor att behålla (vilket jag dock tackade nej till). Själv var jag ändå ganska lugn över det inträffade. Man har ju varit med om värre. På Mallorca till exempel, gjorde jag en gång misstaget att beställa in en te. Generösa som de är utomlands, kom servitrisen in med en hel kanna med rykande hett tevatten som hon tyvärr spillde ut i mitt knä. En mycket otrevlig upplevelse. Som plåster på såren erbjöd de en gratis Baileys (inte vad jag var sugen på efter att ha suttit på toalettgolvet i en kvart och mått illa, vilket är ett symtom på brännskador). Jag fick en brännblåsa lika stor som en äggula och i två år hade jag en stor vit fläck på låret (allt är dock läkt nu).

Så jag har faktiskt lite serveringsskräck nu för tiden och om någon kommer med en kanna varmt vatten brukar jag bli lite svettig (det hände ytterligare en gång på Teneriffa att jag fick en kanna varmt vatten på mig men det var inte så farligt varmt). Jag vet inte varför just jag har sådan otur med serveringspersonalen. Kanske är det universums hämnd för att jag en gång som femåring sprang rakt in i en servitör med en stor bricka med glas och champagne på (jag sprang givetvis genast därifrån utan att be om ursäkt) men jag tycker faktiskt att vi borde vara kvitt nu!

Ullaredsresan

Vi var i Ullared i tre dagar och höjdpunkten var självklart att shoppa. Det blev mest nyttiga saker som kläder men även en del kraffs (med kraffs menar jag förstås makens saker). Kläder var väl det som var billigast och det fanns mycket att välja på. Allra billigast var barnkläderna. Jag köpte tex några par byxor och tröjor till Milton för 29 kr st och svärmor hittade även några fina byxor för 19 kr st. Jag hittade även ett litet hörn med billiga scrapbookinggrejer där jag blev stående ett tag. I övrigt var det väl samma priser som på typ Ica-Maxi och liknande.

Förutom shopping blev det även lite äventyrsgolf, vilket var ungefär detsamma som minigolf. Det var jättefina banor med små sjöar och andra verklighetstrogna golfgrejer. De där sjöarna visade sig vara lite vanskliga. Maken lyckades tex på en bana att slå sju slag på raken rakt ner i vattnet, vilket förstås ledde till många muntra skratt för oss andra. Även svärmor bjöd på god(?) underhållning när hon vid en särskilt brant bana tog i så mycket så hon pruttade samtidigt som hon puttade iväg bollen (som helt missade sitt mål) eller när hon på sista banan puttade bollen långt utanför området och ut i rondellen på gatan utanför. Själv lyckades jag hålla stilen, förutom ett slag långt ut från banan, in i buskarna, och slutade på en god andraplats. Det visade sig även att Milton är galen i golfbollar. Han blev helt hysterisk när vi tog ifrån honom bollen han fått leka med medans jag väntade på min tur så vi blev tvugna att be om en extraboll bara till honom. Sen kunde vi spela i lugn och ro medans han gnagde på den.

Semester

Imorgon börjar vår semester och det ska bli så skönt! Maken är ledig i fem veckor från och med nästa vecka. Imorgon åker vi ner till Ullared med Makens mamma + man och ska bo i lägenhet på campingen där. Jag har aldrig varit i Ullared och jag hoppas att det är så billigt som alla säger. Eller jag hoppas att det ännu billigare. Jag hoppas att de står vid ingången och skänker bort prylar. Fast det kanske är lite väl optimistiskt..?

Nästa vecka är det dags för båtsemester. Om vi inte har hunnit skaffa en egen båt (den vi såg idag var jättefin) då så ska vi mönstra på mammas och pappas båt och kajka runt i Östersjön.

Så nu är det bara att hoppas på fint väder! (Jag ska försöka komma åt att uppdatera bloggen då och då men jag lovar inget).

Tio månaderskontroll

Idag var vi på tio månaderskontroll med Milton och det visade sig, som jag trodde, att han hade gått upp bra i vikt. Han väger nu 8160 g och är 74,5 cm lång. Det är skönt att han börjar komma i kapp på viktkurvan. Men när vi kom in till doktorn så reagerade hon direkt på eksemet han hade på magen och i kombination med hans undervikt gjorde det att hon tyckte vi skulle starta en allergiutredning. Vi hade inte ens funderat på att han kanske var allergisk mot något (och hon poängterade oxå att han troligtvis inte är det men att det var bäst att undersöka saken för säkerhets skull). Så nu väntar vi på en remiss till barnläkarmottagningen i Handen.

Min relaxdag

Jag lämpade alltså över Milton hos släkten och begav mig sedan till Centralbadet för att avnjuta en stund i lugn och ro. Sagt och gjort, jag betalade med mitt presentkort och fick en handduk, morgonrock och tre burkar med fuktmask, hårinpackning och bodyscrub. Jag fick även en skåpnyckel med två siffror på. Exakt vilket nummer det stod kändes lite oklart. Det kunde varit antingen 06, 09, 60 eller 90. Det visade sig stå 60, vilket jag dock inte insåg förrän efter att jag slängt in alla mina kläder i skåp 09. Jaja, så småningom lyckades jag i alla fall ta mig ut till relaxavdelningen där jag fick i mig en jättegod lunch med varm solrospanini med morötter, chevréost och valnötter. Jag badade lite bubbelpool och satt och filosoferade lite i bastun innan jag gick ut i duschen och utförde mina självspabehandlingar under sura blickar från några köande tanter. En dusch var trasig och de tyckte väl att jag tog lite väl lång tid på mig och pysslade med en massa onödigt tjafs men det sket jag i. Det var ju faktiskt min relaxdag!

Bad och båt

Idag ska jag alltså ta mig till Centralbadet. Det ska bli skönt med en dag för sig själv även om det skulle varit trevligt med lite sällskap. Jag ska droppa av Milton i säkert förvar hemma hos sin farbror med farmor som övervakare.

Igår hittade jag en båt som verkligen verkar passa oss och imorgon ska vi gå och se på den. Allt verkar jättebra förutom att den kostar 140 000 kr mer än vad vi hade tänkt oss... (Är det inte alltid så? Radhuset som vi äger kostade 550 000 kr mer än vad vi tänkt oss från början). Vi gick igår igenom alla vara transaktioner för det här året och det man kan utläsa av det är att vi verkar vara väldigt hungriga då de största utgiftera (förutom huset) var mat och restaurangbesök. Så en svältkur kanske skulle vara bra på flera plan...

Omslagsbebis

Dyr i drift

Jaha, istället för att åka till Centralbadet och avnjuta en lugn och skön spastund med efterföljande lunch blev det en tur till Ica-Maxi för att inhandla barnmat och blöjor för 500 spänn. Det är inte billigt att ha barn och speciellt inte om man inte är en sån där über-mamma som lagar nyttiga och goda(?) grytor varje kväll som passar hela familjen och gör egen gröt och fruktsmoothies till barnen. Nä, jag är mer en halvfabrikatsmamma. Fram med en burk biff stroganoff till Milton, fiskpinnar till mig och köttbullar (köpta givetvis. Vem orkar rulla köttbullar om det inte är julafton??) med makaroner till Maken. Så ser en vanlig middag ut hemma hos oss. Så om man räknar med att Milton äter ca tre burkar per dag (två mat och en efterrätt), i port gröt, 2 dl välling och lite bröd och yoghurt blir det ca 35 kr per dag. Sen tillkommer förstås blöjor (för inte fasen tänker jag stå och tvätta tygblöjor). Vi säger 40 kr per dag, det blir alltså 1200 kr per månad. Snacka om att jag kommer skicka en fet faktura till honom när han får sitt första jobb!

Besviken

Vilken kalldusch! Centralbadet är ju stängt idag :( Får åka på tisdag istället ensam.

Spalunch

Idag ska jag på spalunch på Centralbadet med min kompis H. Jag fick ett presentkort i julklapp från jobbet och eftersom det går ut den 20:e juli är det dags att utnyttja det nu. Det ska bli riktigt skönt att få relaxa lite. Hoppas det inte är för mycket folk bara. Och spalunch måste ju vara någonting nyttigt, eller hur?

Båtjakt och lunch

Idag var vi och kollade på en båt som var lite av ett renoveringsobjekt. Jag vet dock inte om jag orkar med att sätta i gång och renovera på en gång. Jag vet inte ens om jag vill ha den här båtmodellen (flipper 850). Just nu går det bara runt i skallen och jag vet inte vad jag vill längre. Men det är en förrvirringskänsla som jag känner igen. Det var likadant när vi letade efter båt förra gången. Vi tittade på flera olika och var nästan på väg att köpa båtar som var "okej" men så kom vi ombord på Candela och det kändes rätt på en gång. Det var samma sak när vi köpte hus; massa visningar och budgivningar men det var inte förrän när vi kom till vårt hus som vi bor i nu som vi kände på en gång att "det här är verkligen vi". Så det är bara att fortsätta leta tills vi hittar den känslan igen.

Efter båttitten gick vi och åt lunch på M/S Gerda. Jag var duktig och beställde en fin Cesarsallad med enbart vatten. Inte ens Cola light, utan vatten! Kappan är snart min, haha!

Dumstrut

Ni kanske tycker jag är dålig på att uppdatera bloggen nu och det har ni väl helt rätt i. Det är svårt att hinna med det nu när Milton är så rörlig. Och han älskar att vara på datorn och fingra (slå) och att dra i sladdarna. När datorn är framme finns det inget annat som är riktigt lika intressant. (Ja, förutom DVD-spelaren, vitrinskåpet och alla andra lösa kablar och sladdar förstås). Han svarar inte så bra på våra disciplineringsförsök heller...

En liten morot

Nu har jag för 511:e gången i mitt liv bestämt mig för att ändra på mina matvanor (och framför allt godisvanor) och gå ner i vikt! Eller det var igår jag bestämde mig så nu har jag klarat hela två dagar (av typ 600) utan godis eller fet mat. För att motivera mig själv har jag bestämt att jag ska få köpa den här fina kappan på Ellos när jag lyckats gå ner fem kilo (Maken tyckte efter tio kilo men hallå, det är ju en höstkappa! Kan ju inte vänta tills vintern eller våren eller kanske aldrig). Och för att verkligen motivera mig själv ska jag klippa ut bilden ur katalogen och hänga upp den på kylskåpet (kanske borde jag ha en i plånboken oxå som jag kan titta på när jag är i affären och blir godissugen). Sen ska jag välja ut något annat fint att belöna mig med efter ytterligare fem kilo osv. Hoppas det funkar bättre än min vanliga taktik att belöna mig själv med godis...

Trööött!

Milton vaknade tre gånger i natt och dessutom vaknade han strax före fem i morse och tyckte det var dags att gå upp. Sådana tidiga morgonar uppskattas inte av mig. Maken däremot, som brukar gå upp vid 5-tiden, tyckte det var underbart mysigt när Milton kröp fram till honom och gav honom en puss på munnen. Mig brukar han krypa upp på och dra i håret...

Pimpad Bugaboo

Nu har jag fått överdraget till vagnen. Det var min svärmors svägerska (som är proffs) som sydde det och det blev jättefint eller vad tycker ni? Jag är verkligen nöjd med tyget och det verkar Milton oxå vara. Dessutom sydde hon upp det helt gratis, vilket är väldigt snällt med tanke på att hon inte ens känner mig!

Desperat

Nu MÅSTE vi skaffa en ny båt snart! Det är nästan så att jag ger med mig och går med på att köpa vad som helst som maken föreslår. "Jaha, nu närmar sig semestern och det är därför hon börjar bli desperat", tänker ni nu. Men nej, det är inte det som får mig att slita mitt hår i desperation. Inte heller är det det faktum att min bror och hans familj är på väg att köpa båt. Nej, det är inte ens vädret som får mig att längta. Det är helt enkelt för att alla våra båtgrejer bara ligger i en hög på golvet här hemma och väntar på en ny båt att installera sig i. Medans det är himmelriket för Milton att ha en stor hög med konserver, glas, bestick, flytvästar, sällskapsspel, städgrejer etc att rota igenom är det för mig bara ett stort irritationsmoment.

Rosa köksgrejer

Jag har hittat himmelriket! På Amazon.com finns en mängd olika prylar i min favoritfärg rosa. Nu har jag precis kollat in köksgrejerna och det finns massa söta grejer. Jag är speciellt förtjust i brödrosten (finns i flera olika modeller), köksknivarna, volymmåtten och framför allt kastrulsetet från Bialetti. Tänk, vad mycket roligare det skulle vara att laga mat med dessa fina redskap...

10 saker Milton hinner göra om man vänder ryggen till i 10 sekunder

* Rulla ut en hel rulle med hushållspapper
* Ställa sig upp i soffan och dra ner en blomma från fönsterbrädan
* Äckliga saker med toalettborsten
* Dra ner telefonen från byrån
* Tugga i sig mammas snorpapper
* Hamra på mammas dator så tangenterna lossnar
* Dra ner DVD-spelaren från Tv-hyllan (så alla sladdar lossnar)
* Öppna alla byrålådor och dra fram omslagspapper, tejp och snöre som förvaras där
* Dra ut all tvätt som mamma lagt in i tvättmaskinen (eller åtminstonne hälften)
* Dra av sig sina strumpor och gömma dem på lämpligt ställe (gärna på marken om man är ute med vagnen)

Update: Nu hinner han tydligen klättra upp några steg i trappen oxå...