Sjuka barn

Milton får vara hemma idag eftersom han hade feber i gårkväll och i morse. Så nu sitter vi bänkade i soffan framför tv:n. (När barnen är sjuka kan man väl ändå låta dem se på tv utan dåligt samvete)? Hittils har vi avklarat tre Musse Pigg-avsnitt, en hel Byggare Bob-film och nu är vi inne på Nalle Puh.
Milla har ingen feber men hon är snorig (förstås, det är ju vinter) och även Maken har varit förkyld i veckan. Det är bara jag som klarat mig från sjukdomar, vilket inte hör till vanligheterna. Jag brukar ju vara sjuk oftare än barnen annars. Kanske är det mitt nya hälsosamma liv som bättrat på mitt immunförsvar?

Stubbad

Det var någon som sa att man inte brukar tappa så mycket hår när man ammar men det stämmer då rakt inte på mig. Jag har aldrig tappat så mycket hår som jag gjort det senaste halvåret. Ibland på morgnarna när jag har gått upp har hela sängen varit full med hår. För att inte tala om hur golvbrunnen har sett ut efter en dusch. Riktigt äckligt, men nu tror jag att det har blivit bättre. Men igår när jag satt och kliade mig i huvudet kändes det konstigt i håret. Lite stubbigt liksom. Så jag bad maken titta efter och mycket riktigt var det stubb. Mitt i benan, nära luggen. Frågan är om det är nytt hår som håller på att växa ut eller om det är gammalt hår som har gått av? Hur som helst känns det ofräscht och onormalt.

Tittut (eller tuttut)!

Idag har jag äntligen tagit mig i kragen och återupptagit min träning (vattengympa) som jag påbörjade i våras (om man kan säga att två veckor är att påbörja) och sen avbröt av någon konstig (lat) anledning.

Det var jobbigt men skönt att röra på sig. Jag måste dock komma ihåg att spänna axelbanden på min bikiniöverdel till nästa gång eftersom vissa rörelser bjöd mina medtränande på en lite väl privat utsikt...

Djupa funderingar

Det tog flera timmar att städa köket igår och efter en middag med ugnspannkaka och lingonsylt har Milton grisat ner det igen.

Varför städar man för?
Varför äter han inte ugnspannkaka?

Och när vi ändå är inne på stora frågor; hur länge kan man egentligen vara förkyld? Det har nu gått två och en halv vecka och precis när det började gå över så blev han pang bom, superförkyld igen i fredags, med nattliga hostanfall och allt annat som hör till (typ att slänga maten på golvet istället för i munnen).

Stackars tån

I måndags var jag hos läkaren eftersom mitt nageltrång kommit tillbaka och han tog åter fram skalpellen och skar bort en del hud och halva tånageln. Han sa att det är rätt ovanligt att man måste komma tillbaka så här snart och göra om ingreppet. Sen la han till: "Men det behöver ju inte vara ditt fel." Äh, tack för den!

Det är hur som helst stor skillnad mot förra gången. Nu gör det mycket ondare. Det dunkar i tån hela tiden och jag måste ta värktabletter flera gånger om dagen. Förra gången tog jag inte en enda och efter två dagar kändes det jättebra. Nu känns det som att tån har fått kallbrand eller något, måste kanske amputera snart. Den är svullen till två gånger sin normala storlek och det blir inte bättre av att Milton slänger leksaker på den och jag själv går in i kökspallen...

Krupp

Jag tror Milton har fått krupp. Alltså inte att han blivit knäpp utan sjukdomen krupp (eller falsk krupp som det oxå heter. Jag har inte riktigt fattat vad äkta krupp är eller om det ens finns något sånt). Han vaknade inatt och hade ett riktigt hostanfall i drygt en timme. Det lät jätteobehagligt och han verkade ha svårt att andas och blev alldeles hes. Han kunde bara kraxa fram ett litet ynkligt "titta, titta" (som han säger hela tiden när han är vaken oavsett vad klockan är och om det faktiskt finns någonting att titta på, vilket det inte borde göra mitt i natten i ett kolsvartrum). Enligt Vårdguiden är det ofarligt:

"Falsk krupp brukar drabba barn i åldern sex månader till fem år. Det är en vanlig och oftast ofarlig sjukdom som kan orsakas av flera vanliga virus. Ett barn som en gång fått falsk krupp kan få det igen i samband med någon annan virusinfektion"

Symtomen beskrivs så här:

• Det börjar ofta som en vanlig förkylning.
• Typiska symtom är heshet och skällande hosta.
• Det kan höras ett väsande ljud när barnet andas in.
• Symtomen kommer ofta på natten när barnet har sovit några timmar.
• Barnet har låggradig feber.
• Symtomen går över efter en till fyra dagar.

Alla symtom stämmer utom det med febern. Den sista punkten vet vi ju förstås inte heller om den stämmer ännu. Men nu känns det i alla fall som jag äntligen har fog för att säga det som jag så ofta velat uttrycka: "Min unge har fått krupp."

Bland snor och grusiga kräftor

Ikväll skulle vi egentligen gått på kräftskiva och Milton skulle sovit hos farmor. Men eftersom han inte mår bra har vi istället suttit hemma med Milton och lyssnat på hans hosta och flämtande andetag och ätit grusiga kräftor. Det känns som jag har en hel sandlåda mellan tänderna. Vi åt typ fem stycken och slängde resten. En riktig besvikelse.

Det är verkligen jobbigt när ens barn mår dåligt. Stackars lilla Milton, han är så täppt så han knappt kan andas och hostar som om han svalt sig själv inifrån. Han kan inte sova ensam utan måste ligga i mammas eller pappas famn. Och det enda man kan göra är att trösta och suga ut snoret med näs-frida, vilket han dock blir helt hysterisk av (näs-frida alltså, inte tröstandet).

Själv mår jag i alla fall lite bättre. Jag sov i gästrummet i natt och det var himmelskt att få sova ensam. Jag vaknade bara en gång när Milton började skrika vid tolv-tiden (och förstås när han vaknade 5.20 men som av ett under somnade han om och sov till strax före 7). Men inatt lär det bli en jobbig natt...

Förkylda

Jag hade precis hämtat mig från nästan två veckors magsjuka och anpassat mig till livet bland de friska när jag drabbades av årets typ sjuttiofjärde förkylning. Även Milton är givetvis förkyld. Vi följs åt när det gäller snor och hosta. Det är jobbigt att ta hand om ett sjukt barn när man själv är sjuk. Speciellt när det barnet vaknar fem gånger varje natt och knappt kan andas, och ändå, trots en jobbig natt, vaknar 5.30 på morgonen.

Å andra sidan är det ju skänt att veta att han har ärvt något från mig oxå. Pappas kroppsform, energi (läs: busighet), nyfikenhet (läs: tvångstankar att pilla på allting)och så mammas dåliga immunförsvar. Slutresultatet är alltså en förkyld unge som springer runt och pillar och kladdar snor överallt. Ja ja, det kunde väl varit värre, han kunde fått mitt nageltrång oxå.

Fortfarande sjuk

Maken mår nu bättre men jag mår fortfarande dåligt. Jag har gått ner tre kilo på en vecka och känner mig ungefär lika stark som ett grässtrå. Dessutom har Maken förvandlats till Hitler (fast han kallar sig coach) och har lagat äcklig vätskeresättning till mig som han tvingar mig att dricka med jämna mellanrum. Han har till och med tagit fram en äggklocka för att se till att jag ska dricka ett glas varje halvtimme. "Annars blir du uttorkad och får läggas in på sjukhus med dropp", säger han. Vad han inte fattar är att utsikten att hamna på sjukhus med dropp låter helt himmelsk (okej, inte droppet men själva sjukhusgrejen). Tänk att få sova i en säng hela natten ostört. Ingen som väcker en klockan tre eller fyra eller fem och vill ha uppmärksamhet/mat/napp/gud vet vad!

Om någon nu skulle vara sugen på lite vätskeersättning (men varför skulle någon det?) kommer här receptet:

1 L kokt avsvalnat vatten
6 tsk strösocker
½ tsk salt
Lite pressad citron för smakens skull

Pestflaggan hissad

Min magsjuka var visst inte riktigt borta. Istället är den tillbaka med full kraft. Vad värre är, så har även Maken mått dåligt idag och kräkts. Milton har oxå kräkts lite men han verkar ändå vara den friskaste personen ombord (men en tand är på väg vilket betyder maatvägran). Vi har mest bara suttit i varsitt hörn av förruffen och flåsat och försökt att underhålla Milton utan att röra på oss. (Jag tog dock mitt moderliga ansvar och rastade honom lite på lekplatsen i morse och på kvällen. Maken drog sitt strå till stacken genom att gå iväg och duscha med honom). Som om det inte vore nog med att vara magsjuka har fler olyckligheter drabbat mig.

Kan man stuka näsbenet? I så fall har jag gjort det, eller snarare Milton har gjort det på mig. Han stövlade omkring i sängen imorse och just som jag tänkte ge med mig och gå upp och fixa frukost så tappar han balansen och ramlar baklänges rätt i mitt ansikte. Smällen när hans bakhuvud slog in i min näsa hördes nog ända till fastlandet. Jag tror det var så nära ett brutet näsben man kan komma utan att faktiskt bryta det. En liten bula i pannan tittade oxå upp. Näsan är fortfarande öm och det är tur att jag inte är förkyld för det gör ont att snyta sig (men med min tur känner jag på mig vem som kommer att vakna upp lite lagom snuvig imorgon).

Dessutom har mitt hemska nageltrång kommit tillbaka med buller och bång. Min kropp är inte snäll mot mig!

Pestflaggan

Ny och förbättrad tå

Min tå har nu läkt riktigt fint och jag kan gå och allt sånt som vanligt. Det måste förstås firas och därför tänkte jag nästa vecka åka till Skopunkten och köpa åtminstonne sex par skor (till priset av fyra)! Eftersom jag har svårt att känna igen kvalitet så kör jag på kvantitet.

En vit dag

Ska försöka mig på en dag helt i hälsans tecken (från och med nu alltså. Drack visst lite oboy till frukosten men det var ju liksom...frukost). D.v.s. ingen choklad, ingen glass, inget godis, inga bullar eller kakor, inga chips eller ostbågar, ingen läsk, inga jordnötter etc. En enda jävla dag borde jag väl klara?!

Ett skålpund kött

Nu har jag varit hos läkaren och sitter här med foten omlindad. Jag hade väntat mig att han bara skulle ta en titt och säga något i stil med: "det här ser ju inte bra ut, kom tillbaka efter sommaren så opererar vi". Men istället sa han: "det här är ju akut" och tog fram bedövningsmedel och diverse läskiga instrument. Han klippte alltså bort en typ 1,5 cm bred nagelbit som hade skurit in i huden och den äckliga "hudklumpen" som jag hade på sidan av tån. Sen skickade han hem mig med några citodon och kompresser med order om att ta det lugnt (han blev lite förvånad över att jag hade kommit med bil. De flesta brukar få hjälp hem, sa han).

Så nu sitter jag alltså här i soffan och har lite svårt att gå. Mamma har ställt fram ett glas cola och Milton sover tack och lov (han var supertrött efter att ha busat med mormor och somnade efter ca 30 sekunder i min famn). Maken är på väg hem. Det känns skönt att äntligen ha fått tån åtgärdad (hoppas den håller sig bra nu) och dessutom så slipper jag köra bil ikväll! (Räddad igen).

Läkarbesök

Idag ska jag äntligen till läkaren för min tå. Det har nu gått typ fem månader sedan mitt till synes obotliga nageltrång gjorde entré. Jag hoppas på det bästa, det är väl inte så vanligt med amputationer va?

Sjuk

Känner mig lite besviken nu eftersom jag egentligen skulle varit på scrapbookingkurs nu men jag var tvungen att stanna hemma eftersom jag är så förkyld. Det är så typiskt att jag skulle bli sjuk just nu. Och inte går det att få pengarna tillbaka heller. Men jag har i alla fall sålt min gamla skötväska idag för 320 kr så man ligger ju åtminstonne på plus.

Äntligen en remiss

I natt sov Milton relativt bra. Han vaknade vid 24 och 02 för mat och sov sen till 5.30. Tack och lov somnade han om igen efter 40 minuter och vaknade kl. 8.30, vilket var i grevens tid eftersom jag skulle vara på Vårdcentralen kl. 8.45 för mitt nageltrång. Vi kom enbart tio minuter för sent vilket måste anses som klart godkänt. Det var tredje gången jag var på vårdcentralen och äntligen fick jag en remiss till kirurgen så förhoppningsvis ska min tå bli normal igen och inte se ut som den har fått böldpest.

Nageltrång

I snart tre månader nu har jag plågats av nageltrång. Det är jättejobbigt. Det gör ont och känns äckligt. Jag trodde nageltrång mest drabbade gamla gubbar som inte klipper tånaglarna men det har visat sig att även oduschade mammor i sina bästa år (?) kan drabbas...

Så här står det om nageltrång på Sjukvårdsrådgivningen: "Nageltrång orsakas ofta av för trånga skor eller snett klippta naglar. När man har nageltrång skär nageln in i huden. Bakterier kan tränga in, växa till och bilda var. Då blir huden varm och svullen och man kan få en dunkande smärta i tån. Det är oftast stortån som drabbas av nageltrång".

Jag har varit hos läkaren två gånger men han säger att han inte kan göra något så länge det är infekterat, jag måste komma tillbaka när det blivit bra så kan jag få en remiss till vem det nu är som har hand om sånt... Problemet är bara att det aldrig blir helt bra. Jag har nu gått på två antibiotikakurer och det har periodvis blivit bättre men aldrig bra.

Nu inatt kände jag att det blommat upp igen. Suck, lika bra att amputera tån kanske..?

Äckligt va?