Viktutmaningen avgjord

Idag är det den tredje maj och slutet på viktutmaningen som min familj deltagit i. Men vi träffades redan i lördags för att avgöra vem som vunnit. Alla hade kämpat på bra och tillsammans hade vi gått ner drygt 56 kg - en hel människa! Min bror hade gått ner flest antal kilo men jag vann ändå eftersom jag gått ner mest procentuellt sett. 12 kilo lättare har jag gått ner 18,5 % medans brorsan "bara" låg på 17 %.
Mamma hade gått ner minst och det föll på hennes lott att bjuda mig och min bror på middag. Vi bestämde att det blir på Karlslunds Hamnkrog någon gång i sommar.

En tråkig vägning i dag

Den åttonde veckan har jag inte gått ner någonting alls. Inte ett enda gram... Jag kan tänka mig att Mia har en eller annan teori om vad det beror på men jag fattar ingenting. Nåja, det får bli nya hårda tag den här veckan.

Sockerkakans förbannelse

Tidigare i veckan bad min man mig att baka på torsdag eftersom det var hans tur att ta med sig fikabröd till jobbet. Som den plikttrogna hustru jag är ställde jag mig givetvis och slängde ihop en sockerkaka på torsdagseftermiddagen. Jag fotade den i ugnen och skickade ett mms till maken för att glädja honom. Problemet var bara att när han tog emot meddelandet satt de precis och fikade på jobbet. Maken har ju lite svårt att uttrycka sig ibland och det är tydligen svårt att skilja på "baka på torsdag" "och baka till på torsdag".
Och självklart glömde han att ta med den till jobbet i alla fall på fredagen så den har legat här hemma och suktat mig hela helgen. Jag har gett några bitar till Milton men ståndaktigt avstått från att smaka själv. Fram tills idag vill säga. Efter att, i nämnd ordning, ha blivit utsatt för följande:

1. Tvätta bort bajs i badkaret (jag vet inte vad det är som gör det så mysigt att bajsa i badet men Milton tycker tydligen att det är kul),
2. Fått läppen sönderslagen av Milton och en fotoram,
3. Blivit biten och nypt uprepande gånger i tutten av Milla,
4. Blivit nedkräkt av Milla

kände jag ändå att det var dags med lite tröstsocker. Så tre stora sockerkaksbitar är vad ajg tänker skylla på imorgon ifall vågen inte visar på ett tillfredställande resultat.

Frestelser

Gårdagen var hård på många sätt och vis. Det var inte bara bristen på varmvatten som var jobbig. Nej, den största utmaningen mötte jag i min egen matbutik. Eftersom Maken och Milton skulle åka på kryssning åkte jag till centrum för att införskaffa lite proviant, dvs morötter och kiwi. Jag gick där i godan ro och tittade i bröddisken när jag plötsligt, helt utan förvarning fick syn på dem! Valentinkakorna. Dessa underbara utsökt spröda mördegshjärtan med choklad och nötter som bara säljs under ca en eller två månader om året. Jag hade inte haft en tanke på att det var den tiden nu. De här kakorna har mer än en gång förstört min bantning (jag bantar ju alltid runt den här tiden ifall jag inte är gravid). Jag kände mig lite som en tjur som stod framför ett rött skynke men jag lyckades behärska mig och gå därifrån utan att inköpa några kakor.

Men nu kan jag inte tänka på något annat än de här goda kakorna och jag börjar redan fundera i banor som "men en kan väl inte skada". Problemet är att de säljs i nio-pack och även om en kanske inte skulle skada så skulle nio definitivt göra det. (Och nej, det är inget som helst problem att sätta i sig nio kakor på en gång. Problemet är snarare att inte göra det).

Jag undrar om det är lika svårt att sluta med heroin som det är att sluta med valentinhjärtan?

Viktutmaning

Mina föräldrar berättade att min bror och hans fru utmanat dem med vem som kan gå ner mest i vikt till och med den tredje maj. Eftersom jag oxå börjat banta i måndags har jag bjudit in mig själv i utmaningen. Jag har fem kilo kvar till min "innan-graviditeterna-vikt". Men jag skulle behöva gå ner ytterligare fem kilo. Jag tror dock inte att jag kan gå ner så mycket på så kort tid men långsiktigt är ju förhoppningen att komma dit. Just nu tänker jag bara vinna utmaningen.

Återfall

Somebody, kill me please!

Någon borde doppa mig i tjära, rulla mig i fjädrar och tända en tändsticka. Det är vad jag och min dåliga karaktär förtjänar. Kolla bara på de senaste dagarnas synder:

Fredag: ost & kex och vin
Lördag: Glass med chokladsås och Många Glas Vin
Fredag: Hamburgare med pommes frites
Måndag: Bounty, Mars och Milky way
Tisdag: Mariekex
Onsdag: Glass med chokladsås
Idag: En halv påse M&M (och halva dagen har bara gått hittils).

Resultat: + 1kg!

Om jag vore alkoholist skulle jag gå på ett AA-möte nu men när man är fett- och sockerberoende finns det ingen sådan hjälp. Någon som vill bli min sponsor och komma över och rensa mitt skafferi?

Matchvikt

Nu har jag gått ner ytterligar fyra kilo och därmed nått min "före Milton-vikt". Jag skulle behöva gå ner lite till men nu känner jag att motivationen börjar vackla lite när jag öppnar kylskåpet eller när jag går förbi godishörnan i affären. Igår åt jag massa ost och kex och ikväll ska vi på födelsedagsmiddag och vem vet vilka onyttigheter som lurar på en där?

Däremot känner jag fortfarande att jag vill komma iväg och träna (men det kanske är mest för att få komma hemifrån ett slag och bara vara för mig själv). Men det är oxå svårt ibland. Speciellt när man kommer till badhuset och upptäcker att Milton har varit framme och knyckt handduken ur väskan (ska aldrig mer låta den stå öppen i hallen). Dagen efter hittade jag den på köksgolvet. Han hade antagligen försökt skura med den eller något...

Ny kappa

7 kg lättare poserade jag igår runt i min nya kappa. Efter att ha funderat i ungefär en kvart på om den var för stor eller inte bestämde jag mig för att den var jättefin (det är så krångligt att hålla på och byta när man handlar på postorder) och att uppkavlade ärmar bara är chict. Nu väntar jag bara på höstvädret. Och kanske ett par fina skor att ha till...

Viktframgångar

Ifall någon nu är intresserad av att veta hur det går med min bantning så kan jag rapportera att det är 1½ kilo kvar till kappan. Så kanske att jag kan beställa den om ca tre veckor. Med andra ord så går det sakta men säkert... Jag känner mig i alla fall fortfarande motiverad.

Båtjakt och lunch

Idag var vi och kollade på en båt som var lite av ett renoveringsobjekt. Jag vet dock inte om jag orkar med att sätta i gång och renovera på en gång. Jag vet inte ens om jag vill ha den här båtmodellen (flipper 850). Just nu går det bara runt i skallen och jag vet inte vad jag vill längre. Men det är en förrvirringskänsla som jag känner igen. Det var likadant när vi letade efter båt förra gången. Vi tittade på flera olika och var nästan på väg att köpa båtar som var "okej" men så kom vi ombord på Candela och det kändes rätt på en gång. Det var samma sak när vi köpte hus; massa visningar och budgivningar men det var inte förrän när vi kom till vårt hus som vi bor i nu som vi kände på en gång att "det här är verkligen vi". Så det är bara att fortsätta leta tills vi hittar den känslan igen.

Efter båttitten gick vi och åt lunch på M/S Gerda. Jag var duktig och beställde en fin Cesarsallad med enbart vatten. Inte ens Cola light, utan vatten! Kappan är snart min, haha!

En liten morot

Nu har jag för 511:e gången i mitt liv bestämt mig för att ändra på mina matvanor (och framför allt godisvanor) och gå ner i vikt! Eller det var igår jag bestämde mig så nu har jag klarat hela två dagar (av typ 600) utan godis eller fet mat. För att motivera mig själv har jag bestämt att jag ska få köpa den här fina kappan på Ellos när jag lyckats gå ner fem kilo (Maken tyckte efter tio kilo men hallå, det är ju en höstkappa! Kan ju inte vänta tills vintern eller våren eller kanske aldrig). Och för att verkligen motivera mig själv ska jag klippa ut bilden ur katalogen och hänga upp den på kylskåpet (kanske borde jag ha en i plånboken oxå som jag kan titta på när jag är i affären och blir godissugen). Sen ska jag välja ut något annat fint att belöna mig med efter ytterligare fem kilo osv. Hoppas det funkar bättre än min vanliga taktik att belöna mig själv med godis...

En vit dag

Ska försöka mig på en dag helt i hälsans tecken (från och med nu alltså. Drack visst lite oboy till frukosten men det var ju liksom...frukost). D.v.s. ingen choklad, ingen glass, inget godis, inga bullar eller kakor, inga chips eller ostbågar, ingen läsk, inga jordnötter etc. En enda jävla dag borde jag väl klara?!

För mycket av det goda

Jag undrar om det finns något som heter Anonyma Chokladmissbrukare? I så fall måste jag nog gå på ett möte...

Jag tror jag är sjuk. Jag behöver hjälp. Jag kan inte sluta!

Jag kan se det framför mig; "Hej, jag heter Muddiz och jag är chokladmissbrukare" ("Hej Muddiz", svarar en kör av dova röster). Sen berättar jag om 200-grams chokladkakor som inköps och äts upp i ett nafs, om kladdkakor som proppas ner utan att någon får smaka, bounty och twix som inköps i smyg när jag är och handlar och äts upp i bilen på väg hem, chokladbollar till frukost etc etc och alla nickar instämmande och berättar egna historier om hur de höll på att äta sig ur huset.

Fast jag kan nog inte anmäla mig, då får man ju aldrig mer äta choklad!

Svårt

Hur ska man kunna banta när man har en man som gör kriminellt goda chokladbollar?! Jag är ju bara människa.

Påskbakis

Igår kom vi hem från vår påskturné. Vi var runt och hälsade på släkt i Äppelbo, Lindesberg och Skinnskatteberg. Det var Miltons första längre biltur(er) men det gick bra. Han sov mest men på vägen upp till Dalarna klagade han lite så vi fick stanna och låta honom sträcka på sig. Det blev verkligen ingen bantning under påsken och vågen var jättetaskig mot mig imorse. Jag tänker inte säga vad den vräkte ur sig för obsceniteter utan jag tänker hoppa över den här veckans vägning och låtsas som ingenting och fortsätta skriva upp viktminskningen nästa vecka. Det är konstig att det tar mycket längre tid att gå ner ett kilo än att gå upp ett...

En dag av vikt

Egentligen är inte måndag den bästa dagen att väga sig på eftersom det är lätt hänt att man fuskar lite på helgen. Speciellt en sån här helg då det varit både Melodifestival (med fruktsallad, lightglass och pistagenötter) och biobesök (med popcorn och läsk).

Hur som helst visade vågen på -0,4 kg sen förra veckan. Det var ju inte så bra, och nästa helg är det påsk och då har jag bestämt mig för att unna mig lite godis så det lär ju inte heller bli något direkt viktras till nästa vecka. Men det är klart, det kunde ju varit värre, kunde ju varit +0,4 kg! (Och 0,4 kg per vecka blir faktiskt 20,8 kg på ett år).

Frestelser på stan

Idag var jag i stan för att luncha och umgås med en vän. Hela dagen kantades av frestelser av olika slag. Först var det cafét vi åt lunch på som hade jättechokladbollar med olika smaker (stället hette faktiskt chokladbollen) som gjorde så att det vattnades i munnen på mig. Som tur var satt jag med ryggen mot godsakerna och lyckades stå emot "det är ju ändå fredag, nånting ska man väl få unna sig"-impulsen. Likaså på Espresso house.

Den enda frestelsen jag tillät mig själv att falla för var att köpa en 3D-penna och glue dots till min scrapbooking (och så var det ju en kjol igår förstås).

Måndag = invägning

Nu har det gått två veckor sedan jag började "banta" (= inte äta så mkt godis) och jag kan idag konstatera att jag har gått ner 1,5 kg. Då har jag alltså 5 kg kvar tills min vikt före graviditeten.
Det är väl bara att kämpa vidare.

(Undrar om det skulle varit större viktminskning om jag inte ätit en halv påse bananchips igår..?)