Lek och PMS

Idag har varit en bra dag. Milton har inte dragit ner några blomkrukor (nästan räknas inte), inte matvägrat en endaste gång och inte ens "råkat" slå till mig på näsan i hopp om att se mina glasögon flyga. Men å andra sidan har vi varit igång hela dagen och busat med andra barn. Först var vi på Öppna Förskolan, sen på Jordbro parklek och lekte i sandlådan. Efter det gick vi hem till en kompis och fikade och lekte. På eftermiddagn åkte vi beväpnade med en blomma och ett kort till Svägerskan som hade fyllt år. Där tackade jag ståndaktigt nej till vad som såg ut att vara världens godaste äppelpaj (blir fortfarande lite ledsen när jag tänker på det). Hon hade varit gullig och ordnat fruktsallad till mig eftersom jag bantar. (Efter att ha känt mig i flera år så är hon nog van vid mina ständigt återkommande bantningsattacker och rättar sig snällt efter vad som gäller för stunden).

Kvällen avslutades dock med ett hysteriskt utbrott på Maken då han deklarerade att han måste ha bilen imorgon för han ska till något jäkla slott i Södertälje och hålla föredrag. Vilket var helt befängt eftersom JAG måste ha bilen imorgon för att åka och hämta priser till ett lotteri som vi ska ha på vår båtklubbs hamnfest på lördag. Eftersom jag tyckte han var egoistisk och uppkäftig kastade jag en toarulle på honom och rusade nedför trappan och mumlade att jag måste gå ut ett tag. Maken som fortfarande var skakad efter toapappersattacken tryckte sig platt mot väggen när jag stormade förbi och vinkade sen lite försiktigt när jag stängde igen dörren. Efter att ha joggat en liten bit (eftersom jag har lika god kondition som en överkokt morot blev det en väldigt kort bit men det var i alla fall ett statement) lugnade jag ner mig och återvände hem. Maken tittade försiktigt på mig och frågade med darrande röst (okej, kanske inte darrig men en smula oroad) om jag lugnat ner mig. Jag svarade med en enda mening som jag tyckte förklarade allt: "Jag ska ha mens."

Men det är klart, det kan ju oxå ha varit bristen på äppelpaj...