Ikväll skulle vi egentligen gått på kräftskiva och Milton skulle sovit hos farmor. Men eftersom han inte mår bra har vi istället suttit hemma med Milton och lyssnat på hans hosta och flämtande andetag och ätit grusiga kräftor. Det känns som jag har en hel sandlåda mellan tänderna. Vi åt typ fem stycken och slängde resten. En riktig besvikelse.
Det är verkligen jobbigt när ens barn mår dåligt. Stackars lilla Milton, han är så täppt så han knappt kan andas och hostar som om han svalt sig själv inifrån. Han kan inte sova ensam utan måste ligga i mammas eller pappas famn. Och det enda man kan göra är att trösta och suga ut snoret med näs-frida, vilket han dock blir helt hysterisk av (näs-frida alltså, inte tröstandet).
Själv mår jag i alla fall lite bättre. Jag sov i gästrummet i natt och det var himmelskt att få sova ensam. Jag vaknade bara en gång när Milton började skrika vid tolv-tiden (och förstås när han vaknade 5.20 men som av ett under somnade han om och sov till strax före 7). Men inatt lär det bli en jobbig natt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar