Efter att ha varit tillsammans i snart tio år så trodde jag faktiskt att jag och Maken hade koll på det mesta om varandra (eller i alla fall att jag hade det). Man borde ju allra minst känna till den andres favoritgodis men när vi stod vid lösviktsgodiset på Willys för ett tag sen utspelade sig följande samtal mellan oss:
Jag: Okej, skumbananer vill du ju förstås ha...
Maken: Nä, jag gillar inte skumbananer.
Jag: Va? Men du tar ju jämt massa skumbananer.
Maken: Ja, men det är ju till dig eftersom du gillar dem.
Jag: Nä, jag gillar inte skumbananer. Jag brukar köpa dem för din skull...
Här har vi alltså gått i typ tio års tid och köpt skumbananer i tron att den andre älskar det när ingen av oss i själva verket tycker om dem. Vi borde kanske ha misstänkt något tidigare eftersom det alltid blev några skumbananer kvar i påsen, men inte då. Det är lite skumt. Skumma bananer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar