Att vara ute på sjön är avkopplande och avstressande. Oftast. Inte alltid. Speciellt inte när man ska lägga till. Och definitivt inte när man ska lägga till och Milton precis har vaknat. Vi har hittils löst det hela genom att sätta fast Milton i hans matstol (en sån där som man sätter fast på bordet) när vi ska lägga till och det har funkat bra (förutom lite högljudda protester ibland). Det vill säga tills nu. Nu har Milton alias Houdini lärt sig hur man tar sig ur bältet runt magen och klättrar ur stolen.
Idag kom vi till Utö och skulle precis lägga till när Milton vaknat. Jag satte fast honom i stolen, gick bak och slängde snabbt i ankaret och rusade sen fram till fören för att hinna hoppa iland på bryggan. Allt gick bra. Milton satt snällt stilla i stolen och jag hoppade elegant ner på bryggan med en tamp i ena handen. Men när Maken skulle gå bak och spänna fast ankaret visade det sig dock att kättingen fastnat i badbryggan så ankaret var bara precis under vattenytan. Ingen lyckad tilläggning. Så det var bara att backa ut och göra om. Den här gången gick det bättre med ankaret och efter att ha gjort fast båten på bryggan hann jag precis tillbaka in på båten samtidigt som Milton vigt hoppade ner från bordet och upp i soffan och satte kurs på akterdäcket. Det är synd att vi inte har någon segelbåt. Då hade vi kunnat surra fast honom i masten...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar