Jag hämtade upp Milton vid 9.30-tiden imorse. Det var ett kärt återseende. I alla fall för mig. Milton kröp rakt förbi mig och upp i mormors famn när jag kom... Förbaskade unge!
Det hade i alla fall gått rätt bra, enligt mamma. Han hade vaknat några gånger under natten och varit lite svår att få att somna om i början. Precis som hemma med andra ord. Han hade i alla fall inte verkat sakna mamma och pappa något. Själv sov jag oxå rätt bra i natt. Jag kände mig lite hönsig och orolig för Milton när jag gick och la mig men det var riktigt skönt imorse att kunna ligga och dra sig. Jag vaknade vid fem och gick inte upp förrän halv åtta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar