Nu känner jag mig äntligen pigg och kry igen. Och det är tur det eftersom Milton nu är busigare än någonsin och jag behöver all min styrka och tålamod för att orka med...
Han började igår natt med att vakna typ tio gånger, varav två gånger med riktiga gråtattacker då ingenting hjälpte annat än att vagga honom och vänta på att stormen skulle dra över, vilket tog ca fyrtio minuter båda gångerna. I gengäld fick jag i alla fall sovmorgon ända till kl. sju imorse. Efter frukosten ställde jag mig som vanligt och diskade nappflaskor och plockade in i diskmaskinen medan Milton satt i sin matstol och lekte lite. När jag var klar vände jag mig om och döm om min förvåning då han inte längre satt i stolen utan stod på golvet och tittade på mig!
Vårt hem blir bara kalare och kalare i takt med att Miltons händer på något mystiskt sätt hela tiden når längre och längre upp. Vi har nu flyttat ner surroundhögtalarna, som stod på fönsterbrädet bakom soffan, till golvet bakom soffan. Självklart har vi även plockat ner blommorna som stod på fönsterbrädan för länge sen. Och då trodde vi inte att det fanns något mer där för Milton att dra ner. Det vill säga tills igår då Milton helt sonika drog ner fönsterbrädan. Den var tydligen inte fastborrad utan limmad och limmet var helt enkelt inte starkt nog för att stå emot Miltons envetna attacker (tur att man själv är av lite tuffare virke). Så nu har vi ingen fönsterbräda där heller men vadå, vi hade ändå tänkt byta ut dem så småningom.
Ytterligare ett sätt att försäkra sig om en plats på närmsta dårhus är att åka till Willys och storhandla med Milton, som jag var dum nog att försöka mig på idag. Till att börja med satt han i kundvagnen, i "barnsitsen" men det blev snabbt tråkigt och det finns ju som bekant inget sele i vagnen så han ställde sig genast upp och försökte helt enkelt gå därifrån. Jag satte honom då istället i själva kundvagnen, vilket var roligt en liten stund. Han satt och tuggade på ett paket med buljongtärningar då han plötsligt kom på att han inte trivdes och började demonstrativt tala om det. Så jag bar honom lite och sköt kundvagnen framför mig med ena handen vilket blev tyngre och tyngre ju fler varor den fylldes med. Vid kassan försökte jag sätta ner honom i "sitsen" igen så jag kunde lassa upp varorna på bandet (vid det här laget var vagnen för full för att han skulle kunna sitta i den) vilket gick sådär. En karl i kön bakom mig tyckte det såg väldigt jobbigt ut och erbjöd sig att hålla i Milton medans jag packade upp men det tackade jag artigt nej till. Så istället försökte karlen och hans tjej att distrahera Milton genom att prata med honom och killa honom under fötterna. Det funkade tillräckligt bra för att jag bara skulle behöva hålla i honom med en hand och kunna packa upp med den andra. Jag var riktigt slut när vi äntligen kom därifrån.
Hm, jag undrar vad han ska hitta på imorgon...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar