Mammas lilla hjälpreda

Imorse tog jag mig i kragen (på morgonrocken alltså. Ni tror väl inte att jag har fått på mig kläder så tidigt?) och bestämde mig för att skura golvet. Det var så länge sen jag skurade att jag inte hittade skurhinken och moppen (ett faktum som även avspeglades i skurvattnet som var kvar i hinken när jag väl hittade den). Jag blev tvungen att ringa Maken och höra var den var. Han undrade försynt om det hade hänt något eftersom jag funderade på att skura. "Inget utöver det vanliga. Frukost", svarade jag. När jag väl satte igång att skura köket kände jag mig jättenyttig och Milton tyckte det var superkul att "hjälpa till". Han hjälpte till att hälla ut lite extra vatten där det var riktigt fläckigt (dvs överallt) och drog även några tag med moppen. Han försökte även hjälpa till med att rensa bort hårstrån från moppen genom att tugga lite på den. Till slut var i alla fall golvet något sånär rent (tills Miltons mellanmål alltså då han bestämde sig för att smeta melon över hela köksgolvet).

Det känns ju skönt att han har en positiv attityd till hushållsarbete och med tanke på att Bambi flaggat för att ge honom ett litet skurhinkset i 1-årspresent kanske vi snart har en liten hjälpreda här hemma. Lite mer träning behövs dock innan han är självgående.