Frestelser

Gårdagen var hård på många sätt och vis. Det var inte bara bristen på varmvatten som var jobbig. Nej, den största utmaningen mötte jag i min egen matbutik. Eftersom Maken och Milton skulle åka på kryssning åkte jag till centrum för att införskaffa lite proviant, dvs morötter och kiwi. Jag gick där i godan ro och tittade i bröddisken när jag plötsligt, helt utan förvarning fick syn på dem! Valentinkakorna. Dessa underbara utsökt spröda mördegshjärtan med choklad och nötter som bara säljs under ca en eller två månader om året. Jag hade inte haft en tanke på att det var den tiden nu. De här kakorna har mer än en gång förstört min bantning (jag bantar ju alltid runt den här tiden ifall jag inte är gravid). Jag kände mig lite som en tjur som stod framför ett rött skynke men jag lyckades behärska mig och gå därifrån utan att inköpa några kakor.

Men nu kan jag inte tänka på något annat än de här goda kakorna och jag börjar redan fundera i banor som "men en kan väl inte skada". Problemet är att de säljs i nio-pack och även om en kanske inte skulle skada så skulle nio definitivt göra det. (Och nej, det är inget som helst problem att sätta i sig nio kakor på en gång. Problemet är snarare att inte göra det).

Jag undrar om det är lika svårt att sluta med heroin som det är att sluta med valentinhjärtan?

Galen mamma

Vi hade problem med varmvattnet igår. Problemet bestod i att det var helt enkelt inte varmt. När jag skulle duscha efter frukosten gjorde jag som vanligt. Det vill säga att jag satte på duschen och lät den rinna någon minut, sen slängde jag in Milton i duschen medans jag klädde av mig själv och fixade lite. Så efter fyra-fem minuter hoppade jag oxå in i duschen och upptäckte att vattnet var väldigt kallt. Stackars Milton hade dock suttit där i strålen utan att klaga.

Eftersom jag har en övermänsklig tro på min make och hans hemmafixarkunskaper och jag kände ett stort behov av varmvatten, svepte jag in mig i en handduk, stoppade in fötterna i ett par Foppatofflor och ilade ut i garaget för att hämta hjälp (dvs Maken). Hans sätt att fixa felet var att helt enkelt sätta på kranen i badrummet och konstatera att jo, det fanns varmvatten. Även i duschen fanns det. Så vi gjorde ett nytt försök men precis när vi kommit in i duschen upphörde varmvattnen och blev kallt igen. Så vi svepte in oss i varsin handduk och försökte värma oss men vid det här laget hade jag blivit en smula psykotisk och driven av en onaturlig lust att duscha satte jag återigen på duschen och tyckte att "nu är det nog varmt igen". Men när jag försökte få med mig Milton på noterna protesterade han högljutt och ville absolut inte komma ut ur handduken. Men blind och döv för allt utom mitt brinnande behov av att tvätta mig i rinnande vatten tvingade jag med honom in i duschen och, förstås, när vi kommit in ändrades temperaturen återigen till oduschbart kallt. Jag gav upp, bar ut en gråtande Milton och bad honom om ursäkt för att jag utsatt honom för inte bara en utan tre köldchocker.

För att trösta honom bar jag runt honom i handduken men när jag skulle sätta ner honom på pallen och hämta de kläder han högljutt längtade efter råkade jag tappa honom så han slog bakhuvudet i spegeln. Inte populärt. Ytterligare en gråtattack. Jag bar honom till den mjuka fåtöljen istället och när jag (återigen) sagt "förlåt" några hundra gånger och han lugnat ner sig frågade jag om han var arg på mamma. "Nä" svarade han. "Mamma snäll".
Det är ovillkorlig kärlek det!

Fast i pokerträsket

Maken och Milton har åkt iväg på kryssning och de verkar ha hittat ett gemensamt intresse...

Klädd för en promenad med vagnen

Allt som behövs är ett par varma skor.

Svartsjuk?

Idag gav jag Miltons Byggare Bob-docka till Milla och sa: "här har du din fästman" (eftersom hon lekt så mycket med honom under dagen) varpå Milton genast invände: "nä, det är min fästman".

Hmm, vad ska man tro om det?

Dubbelbad

Milton var så trött så han somnade vid maten. Men man kan ju inte sova halv sex på kvällen så vi blev tvungna att slänga ner honom i badet och eftersom han hade besök av Pontus var det bara att slänga i honom oxå. Är det början på en livslång vänskap kanske?

Jobbåtergång

Nu har jag precis skrivit världens tristaste mejl. Jag skrev till jobbet att jag ville komma tillbaka redan den 17 maj istället för den 31 augusti som jag egentligen var ledig till. Hoppas de svarar "nej, tyvärr, det går inte. Du får inte plats förrän i september". Fast de kan de ju inte...men ändå...

Andra veckans viktresultat

Ja, det blev inte direkt någon bantningshelg. I lördags hade vi bjudit hem grannarna på 3- rättersmiddag och igår var vi hos vänner och åt bla äppelkaka med vaniljsås. Trots det har jag ändå gått ner ett kg under veckan så den totala viktnedgången ligger nu på 2.3 kg. Inte illa, tycker jag.

Får man äta äppelkaka när man bantar?

Trött efter badpremiären

Idag fick Milla följa med till Torvalla och bada för första gången. Hon verkade uppskatta det men hon frös nog lite. Det är ju inte riktigt lika varmt som på babysim. Och Milton var förstås lika badglad som vanligt och roade sig själv med att hoppa från kanten i olika varianter. En variant är att inte hoppa alls utan att bara springa tills kanten tar slut.

Svårt hitta jämnåriga kompisar?

Häromdagen frågade jag Milton vad hans kompisar hette och förväntade mig att han skulle räkna upp barnen hos dagmamman eller våra vänners barn men istället svarade han: Byggare Bob, Nalle Puh och Milla. Igår utökade han kompisförrådet till att även omfatta dagmammans man "Moffe" (som betyder Bosse).

Olycksfall

I natt kissade Milton i sängen för första gången. Han vaknade klockan fyra och var jätteledsen och sa "pappa, kissa min säng". Stackarn. Jag tycker han är jätteduktig som fram tills nu inte har kissat i sängen en enda gång under de tre veckor som gått sen vi tog bort nattblöjan.

Sex månaders-kontroll

Milla var på kontroll på bvc idag och det konstaterades att hon är fullständigt frisk och välutvecklad och förstås väldigt söt och snäll. Vikten är nu 7.3 kg och hon är 69.5 cm lång.

Mellis

Det är inte lätt att få upp sylten ur risi fruttiburken. Tar man i för mycket händer lätt en olycka.

Första bantningsveckan avklarad.

Resultat: -1.3 kg.

Hallen klar

Nu är det färdigt i hallen. Ny färg på väggarna, nytt golv och nya fina lister. Så nu är övervåningen helt renoverad och klar. Det är väl bara vardagsrummet kvar nu. Det blir nog jobbigt när det är dags så vi väntar nog ett tag. Fast lite sugen börjar man bli.

Stubbad

Det var någon som sa att man inte brukar tappa så mycket hår när man ammar men det stämmer då rakt inte på mig. Jag har aldrig tappat så mycket hår som jag gjort det senaste halvåret. Ibland på morgnarna när jag har gått upp har hela sängen varit full med hår. För att inte tala om hur golvbrunnen har sett ut efter en dusch. Riktigt äckligt, men nu tror jag att det har blivit bättre. Men igår när jag satt och kliade mig i huvudet kändes det konstigt i håret. Lite stubbigt liksom. Så jag bad maken titta efter och mycket riktigt var det stubb. Mitt i benan, nära luggen. Frågan är om det är nytt hår som håller på att växa ut eller om det är gammalt hår som har gått av? Hur som helst känns det ofräscht och onormalt.

Viktutmaning

Mina föräldrar berättade att min bror och hans fru utmanat dem med vem som kan gå ner mest i vikt till och med den tredje maj. Eftersom jag oxå börjat banta i måndags har jag bjudit in mig själv i utmaningen. Jag har fem kilo kvar till min "innan-graviditeterna-vikt". Men jag skulle behöva gå ner ytterligare fem kilo. Jag tror dock inte att jag kan gå ner så mycket på så kort tid men långsiktigt är ju förhoppningen att komma dit. Just nu tänker jag bara vinna utmaningen.

Toaletträning

När vi var i Thailand började vi lite smått att vänja av Milton med blöjan och när vi kom hem tog vi bort den helt. Det har gått ganska bra och sen den första januari har han inte blöja ens på natten. Nu kan man nog säga att han är torr även om det fortfarande kan hända någon liten olycka på dagen. Som tur är har det i alla fall inte hänt någon utomhus, vilket ju är det jobbiga med att sluta med blöjan den här årstiden. Det känns väldigt skönt att slippa byta blöja på ett av barnen i alla fall och man blir galet stolt när han bajsar på toaletten. Det är inte mycket som krävs nu för tiden för att göra en lycklig...

Inte bara jag som är trött idag.

Milla somnade mitt i maten. Så sött!

Trött

Milla har sovit jättebra tre nätter i rad (trots tänder). I lördags och i söndags sov hon typ från 23-04 i sin säng utan att vakna. Och i måndags sov hon från ca 22-05 i sin säng. Så vi hoppades förstås att hon, precis som med tänderna, skulle vara lite tidigare än sin bror och börja sova hela nätter nu. Men inatt krossades de drömmarna. Då vaknade hon säkert fem gånger och höll på och stökade och så fort hon somnade så vaknade Milton och började gnälla. De gick omlott hela natten kändes det som. Och båda vaknade kl. fem i morse och ville inte somna om så vi fick stiga upp strax före sex. Och tyvärr kunde jag inte gå hem och lägga mig efter att ha lämnat Milton hos dagmamman eftersom jag skulle till tandläkaren. Jag funderade på om jag kunde sova lite på tandläkarbritsen med öppen mun men det gick inte så bra. Jaja, det är tur att man fått vila lite några nätter innan så man orkar med resten av den här dagen.

Tandtroll

Nu har Milla fått ytterligare en tand och här är bildbevis ifall någon skulle tro att vi inbillar oss, som vi gjorde med Milton.

Tillbaka till dagmamman

Milton har varit ledig från dagmamman hela julhelgen och innan julen var han bara en vecka hos dagmamman efter semestern. Då gick det så där. Han grinade när jag lämnade honom och han var även ledsen lite till och från under dagen, berättade dagmamman. De fyra sista dagarna innan jul var han hos sin extradagmamma och det gick inte så bra. Första dagen fick jag följa med in och vara kvar i en och en halv timme men de två efterföljande dagarna gick det bra (efter ett hjärtskärande avsked på morgonen). Men den sista dagen innan julledigheten, den 22 dec, var han så förstörd så vi fick hämta hem honom igen efter tjugo minuter. Så idag när det var dags att gå tillbaka till dagmamman var jag förstås lite orolig. Jag har försökt förbereda honom på att vi ska gå dit några dagar innan men han har blivit jätteledsen bara jag nämnt det. Och imorse grät han redan när han skulle ut ur bilen så jag föreslog för dagmamman att jag skulle vara kvar en stund men hon tyckte att vi skulle försöka och om det inte gick bra skulle hon eller hennes man komma och lämna honom så jag slapp ge mig ut med bebisen. Det var ju omtänksamt.
Nästan direkt när jag kom hem ringde telefonen och det var dagmamman. Men hon ville bara rapportera att allt var lugnt och Milton satt med de andra barnen och tittade på en film. Och när jag hämtade honom var allt lugnt och nu verkar han till freds med tanken på att gå dit igen imorgon. Så förhoppningsvis slipper vi göra om inskolningen, som jag hade trott skulle bli nödvändigt.

Miltons första fallossymbol

Milton älskar att 'leka lera' och göra olika figurer. Nyss visade han stolt upp en lerklump och sa 'titta mamma, en snopp'. Om det är hans egen han haft som förlaga eller någon annans vet jag inte men jag tyckte inte att den såg särskilt välbekant ut..

Det är visst fler än Milton som gillar byggare bob

Eftersom vi inte har renoverat hemma på över ett halvår höll vi på att få ruskig abstinens. Därför har vi nu bestämt oss för att fixa till hallen utanför sovrummet. Vi ska bara måla och lägga golv så tanken är att det ska gå på ett kick. Problemet är bara att komma åt den delen av väggen som sitter över trappen så maken har byggt en ordentlig ställning att stå på mitt i trappen. Det är ett fint bygge men det är lite jobbigt att ta sig upp för trappen när man måste huka sig ända mer till tårna för att komma fram. Ännu jobbigare är det när man ska bära en bebis oxå. Så vi hoppas att det går snabbt.

En helt vanlig dag

Jag frågade Maken hur det hade gått igår och han berättade att de hade lite kaos vid lunchen. Milton gick på toaletten och gjorde nr två och Maken stekte köttbullar och matade Milla. Men efter att han torkat Milton visade det sig att han inte var riktigt klar så han fortsatte att göra ifrån sig i byxorna varpå Maken fick stå och tvätta bajsiga kalsonger samtidigt som köttbullarna brändes vid och Milla gallskrek eftersom maten försvann. Jag sa att jag tyckte det lät som en helt vanlig dag. Då kontrade han med att berätta att han hade städat bort julen, lagt upp alla julsaker på vinden, slängt ut granen, tvättat och burit upp en massa andra grejer på vinden eftersom "man har ju så mycket tid när man bara är hemma hela dagen". Och ja, jag var imponerad. Det var mycket han hade hunnit med som jag själv inte skulle gjort en hel dag ensam med ungarna. Det vill säga ända tills jag upptäckte Aftonbladets sportbilaga hemma. Ingen av oss läser den och den enda som vi känner som brukar ta med sig den är Makens mammas man. Så han hade alltså haft hjälp av dem här hemma! Inte konstigt att han hann med så mycket då...

Gåstolspremiär

Milla verkar i alla fall inte lida av någon mammasaknad. Den här bilden skickade Maken när jag undrade hur de hade det. Det är ju skönt att veta att man är efterlängtad... Nu sitter jag i alla fall på bussen hem.

Begravning

Nu sitter jag på bussen till örebro för att gå på begravning. Det är min farfars fru som har gått bort efter att en längre tid ha varit sjuk i alzheimers sjukdom. Jag minns henne från min barndom som min snälla 'extrafarmor'. Maken och barnen är hemma. Det känns inte som att en begravning är rätta stället för Milton. Jag kan se framför mig hur han sparkar sörjande anhöriga i bänkraden framför eller springer fram till prästen för att ge honom en kram mitt under ceremonin. Så han fick helt enkelt stanna hemma och även om det är sorgligt att gå på begravning så är det lite skönt att vara ifrån barnen, om man nu får säga så? Det ska även bli intressant att se vad Maken tycker om att vara ensam med båda en hel dag.

Huh, vilken elaking!

Idag var Miltons kompis Adrian här med sin mamma och syster för att leka (barnen) och fika (mammorna) lite. Rätt som det var när vi satt och drack te började Adrian att skrika. När hans mamma frågade honom vad som hänt svarade han snyftande: "Milton kramade mig"!

And the winner is...

Det blev nog ganska jämt. De flesta verkade tycka att min (med skaldjur och lax) var godast men att makens (med skinkröra, leverpastej och färskost) var finast.

Födelsedagstårtan

Jag fick delegera tårtjobbet till maken för jag var tvungen att duscha med milton. Så här fin blev den.

Smörgåstårtstävling

Min familj kommer på kalas så vi ska bjuda på Smörgåstårta. Maken, som alltid är tävlingsinriktad föreslog att vi skulle göra varsin och tävla om vilken som blev finast och godast. Just nu e jag lite deppig eftersom jag säkert kommer förlora. Dels glömde jag avocadon som jag skulle ha på och dels så var jag så dum att jag la Smörgåstårtan på tårtpapper som nu lösts upp och sitter fast i botten. Men den blev ändå ganska fin. Ser ni vad det står på den?

Ytterligare en fördel med att fylla år

Man kan i ett svagt ögonblick få sin son att lova att köpa blommor till en. Milton tyckte det var jättekul att ta pengar ur spargrisen och (med hjälp av pappa) välja ut blommor till mamma. Däremot blev han inte glad när han hade betalat och insåg att han inte skulle få tillbaka pengarna... Men jag blev i alla fall väldigt glad över den fina buketten.

29

För varje år som går blir det bara mindre och mindre roligt att fylla år. Varför är det så? När man var liten var det årets höjdpunkt som man längtade efter i flera veckor. Nu är det något man inte vill göra någon stor grej av.

Fördelen är i alla fall att man får (för det mesta) frukost på sängen. Jag föreslog för Maken att jag efter frukosten skulle gå och lägga mig igen och inte kliva upp förrän jag fyllde år nästa gång men han verkade inte så på. Det är svårt att tänka sig att jag faktiskt snart (ja, ett år är faktiskt jävligt snart) ska fylla 30 år. Tack och lov har jag inte lika mycket åldersångest längre som jag hade när jag fyllde 21, 22, 23, 24 och 25. Jag vet, det är skitlarvigt att ha åldersnoja när man är i den åldern men jag var väl helt enkelt omogen.

Millas första tand

Fröken Milla har blivit med tand! Två månader yngre än storebrorsan var när han gjorde tanddebut.

Nyårslöften

* Träna mer
* Äta mindre godis
* Blogga mer

Saker som jag borde lova men är alldeles för realistisk för att ens försöka:
* Städa mer
* Slösa mindre pengar
* Få ordning på alla foton

Byggare Bob-beroende

Jag undrar om det kan vara skadligt med Byggare Bob i för stora mängder? Milton verkar ha utvecklat en allt annat än hälsosam besatthet av den lille hantverkaren. Tyvärr har vi ju bara en film med Byggare Bob och den går i genomsnitt hela dagen på vår (nya 46-tums) TV. I natt körde han upp mig för att gå och kissa men när vi kom ner till vardagsrummet så ville han bara se på Byggare Bob. Själv är jag måttligt trött på den här filmen. Jag kan den utantill snart. Om ni väcker mig mitt i natten så kan jag utan problem citera Bob, Skopis, Wilma och de andra. Om det är särskilt nyttigt vet jag inte. Jag undrar bara hur det är med Bob och Wilma. Är de ett par eller jobbar de bara ihop? För de sover ju faktiskt i separata tält i filmen...Det är sånt man kan fundera på en tisdagsmorgon.

New moon

Vad gör man efter en natt med praktiskt taget ingen sömn? Tja, om orsaken till sömnbristen är en sjuk och ledsen tvååring så kan man alltid skaffa barnvakt och rymma ifrån tvååringen (givetvis förvandlas tvååringen först från sjuk och ledsen till pigg och leksugen med hjälp av det moderna mirakelmedlet alvedon. Man vill ju inte skrämma bort barnvakten alldeles). Destinationen för rymningsaktionen var ytterligare ett biobesök. Jag fick äran att välja film och valde förstås New moon. Maken var sådär lagom intresserad och den första kvarten av filmen satt han och sov. Själv tyckte jag om den och väntar ivrigt på nästa del. Varför kan de aldrig spela in och släppa alla delar i en serie samtidigt? Så man slapp vänta så länge...

God fortsättning!

Folk klagar på att det är dålig uppdateringsfrekvens på bloggen. Hm, vad kan det bero på? Kanske två små vilddjur som håller mig sysselsatt på annat håll, men återigen lovar jag att jag ska försöka uppdatera lite oftare (jag vill inte kalla det ett nyårslöfte men...).

Julen firade vi hemma med släkten och det blev ganska lugnt, med mycket mat, jultomte och många julklappar. Mest julklappar fick förstås Milton. Jag och Maken får inte så många nu för tiden, men det är ju som det ska vara. Häromdagen kom jag till och med på att vi har en julklapp till Milton i garderoben som vi glömt slå in och ge honom. Så det får väl bli en glad överraskning någon dag.

Nyårsafton firade vi med våra vänner/grannar; M&J (som inte står för Michael Jackson). Det var oxå en väldigt lugn kväll som bl.a. innehöll raclette, popcornkrig, wii, cider med skumgodis i och tre barn som var vakna ända till tolvslaget.