Irriterande

Något som verkligen gör mig förbannad på mornarna är takluckorna på bussen. Hur i hellskotta tänker man när man öppnar dessa på mornarna och det är typ 5 grader ute?! När man kommer ut på motorvägen förvandlas den iskalla fläkten till en iskall storm som blåser rakt på en och väl framme vid gullmarsplan är det ett gäng isglassar som stapplar av bussen. Men konstigt nog finns det ingen taklucka över chaufförens huvud. Han vill visst inte sitta mitt i blåsten och jobba. Men jag måste minsann sitta och frysa hela vägen. Förbannade takluckor!

Summering av första veckan ute i "verkligheten"

Man vänjer sig snabbt och den första veckan på jobbet har gått bra. Alla aspekter av att jobba går dock inte lika snabbt att komma in i. Vissa saker tar mer tid. Tex:

• Mina stackars fötter är inte vana att gå i  högklackat hela dagen. Jag får linka fram i koridorrerna.
• I onsdags skulle jag träffa två tjejkompisar efter jobbet men blev dock lite försenad eftersom jag råkade ta fel tunnelbana. Två gånger. På raken. Tunnelbanenätet i Stockholm är ju väldigt... äh, komplicerat...

Men åh, vad skönt det är att inte behöva gå upp när Milla vaknar på natten och att bara kliva upp på morgonen, fixa i ordning sig och sticka utan att bry sig om blöjbyten, frukost, välling etc etc. Och när man kommer hem på kvällen är maten färdig. Underbart. Kanske Maken ska stanna hemma på heltid lite längrre...

På tal om Maken, så har han oxå klarat av sin första vecka med strålande resultat. Hittils har han

• bakat bröd två gånger,
• bakat bullar en gång och chokladbollar två gånger (inte konstigt att det är svårt att gå ner de sista två kilona),
• lyckats beta av alla tvätthögar,
• haft maten klar när jag kommit hem,
• haft barnvakt tre dagar av sex.

Datorstrul

Jag hade lite problem med min dator på jobbet. Sladden till skärmen satt löst och hur jag än pillade och skruvade fick jag inte dit den. Men man kan ju inte ringa it-suporten och säga att man inte får i en sladd. Det bara vägrar jag. Så jag löste problemet på mitt eget sätt...

Första arbetsdagen

Jag överlevde!


Jag var lite orolig att jag skulle få sitta i korridoren igen och att det skulle vara allmmänt kaos på jobbet efter omroganiseringen som skett under min frånvaro men när jag kom var det lugnt och stilla (nästan alla var på något seminarium) och min nya chef och min fadder var helt förberedda för mig. Dessutom fick jag till min glädje ett alldeles eget rum oxå. Och både mejlen och datorn fungerade som det skulle. Allt flöt på fint och det kändes bra att vara tillbaka. Men efter ett samtal med chefen står det klart att jag måste jobba extra hårt för att kunna erhålla bra betyg eftersom min tid på den här enheten har blivit väldigt hattig. Men det visste jag ju redan.

En bra start

Första arbetsdagen och maken har som utlovat, bakat bröd till mig. Ett speciellt hjärtformat bröd dessutom. Det här skulle jag kunna vänja mig vid.

Glasspremiär

Jag gör verkligen mitt bästa för att skydda mina barn mot livets faror (det vill säga socker) men jag blir motarbetad överallt. Är det inte pappa som vill inkassera lätta poäng är det storebror som helt plötsligt vill dela med sig av sin glass...

Sista timmarna i frihet

Sitter och njuter av min sista mammafika. Det känns sorgligt att tänka att jag inte kommer vara hemma med barnen på heltid igen. Nu är det arbete som gäller. Men det är ju inte för evigt, det är ju bara 35 år kvar till pensionen..

Konstnärligt projekt

Maken tejpade fast en stor bit golvskyddspapper på golvet och lät ungarna rita. Milton tyckte det var jättekul att rita och Milla uppskattade att suga på pennorna. Jag vet inte vad det var i färgen men hon har krypit runt bardisken och jagat sig själv och skrattat hysteriskt i en halvtimme nu..

Mini-pc

Jag ska köpa en mini-pc och har haft väldiga funderingar på vad jag ska välja för modell. Den ska ju vara både snygg och bra. Så till slut stod det mellan dessa tre modeller: Asus eee pc 1008P, HP 210 Vivienne Tam N470  och Dell Inspiron 10.

 

Till slut har jag i alla fall bestämt mig för en HP 210, trots att den inte är rosa. Den har störst minne och har ett bra tangentbord. Dessutom är den lätt och smidig. Hoppas bara den är lika fin i verkligheten.

Det här med att inte amma går ju jättebra...

Ja, om man bortser från de fyra gånger vi fuskat lite alltså...
Aldrig hade jag väl trott att något som var så svårt att börja med kunde vara lika svårt att sluta med...
I morse till exempel vaknade Milla vid halv sex (yahoo sovmorgon) och kastade sig med precisionen hos en blodigel på min tutte (jag hade glömt att sätta på mig en nattröja) och där sög hon sig fast desperat. Det var som att hon ville säga "Det är morgon nu, hit med tutten! Du snuvade mig på frukosten igår och det tänker jag då inte acceptera idag igen." Jag förstår hennes frustration, jag känner mig inte heller redo att sluta (fast förra veckan var jag 100% redo). Men snart ska jag ju börja jobba så nu måste vi avsluta det här på något sätt.

Viktutmaningen avgjord

Idag är det den tredje maj och slutet på viktutmaningen som min familj deltagit i. Men vi träffades redan i lördags för att avgöra vem som vunnit. Alla hade kämpat på bra och tillsammans hade vi gått ner drygt 56 kg - en hel människa! Min bror hade gått ner flest antal kilo men jag vann ändå eftersom jag gått ner mest procentuellt sett. 12 kilo lättare har jag gått ner 18,5 % medans brorsan "bara" låg på 17 %.
Mamma hade gått ner minst och det föll på hennes lott att bjuda mig och min bror på middag. Vi bestämde att det blir på Karlslunds Hamnkrog någon gång i sommar.

4.30 är väl en bra tid att gå upp?

Note to self: Om Milla går och lägger sig en timme tidigare vaknar hon oxå en timme tidigare...

Sista amningen

Jag har bestämt mig för att sluta amma nu. Jag har försökt trappa ner under veckan och ikväll avnjöt Milla och jag vår sista amningsstund tillsammans. Det var mysigt och Milla verkade oxå förstå att det var en speciell stund. Hon mumsade i sig så hon somnade som en stock efteråt (en timme före sin vanliga läggtid).
   Nu återstår bara den stora utmaningen att stå emot när hon vill tutta igen imorgon...

Äntligen ett mode för mig

Jag funderade lite på att klippa mig och surfade runt lite för att få inspiration. Men efter att ha läst om årets hårtrender kan jag konstatera att jag inte behöver göra någonting med mitt hår för att vara trendig. Jag läste att i vår gäller "antifrisyren." Det ska vara "stylat ostylat" och då tänkte jag som så här att om man satsar på "ostylat" så följer man ju åtminstone modet halvt och det är väl tillräckligt?
   Vidare läste jag att det är den lite nyvakna looken som gäller, slarvigt lockat hår och slarviga uppsättningar. Nyckelordet är slarvigt.  Jag tolkar det som att jag inte behöver borsta håret längre. Det här nya modet känns verkligen som något för mig. Dessutom är mittbenan väldigt inne nu och det känns ju kul att man äntligen har lyckats bli moderiktig. Men det är klart, har man samma frisyr i typ trettio år så borde man ju träffa rätt någon gång...