Mias sabotage.

Först tar hon fram ett glasspaket och viftar med men jag lyckas stå emot. Sen är det kanelbullar och wienebröd till höger och vänster och i fredags försökte hon knäcka mig med choklad. Stoiskt har jag stått emot allt men ikväll vet jag inte hur det ska gå. Hon kommer hem till mig, till mitt eget hem, med en hel korg med godsaker att bulla upp med framför melodifestivalen... Jag försöker stå emot men det är svårt och det blir inte lättare av att Milton kommer och matar mig med chips och dip. Fast ibland kommer han med morötter istället. Han känner sin mamma ganska bra.

Den ofrivillige tjuven

Fan, nu var jag och handlade och råkade snatta igen. Eftersom det blir tungt att släpa på varukorgen och vagnen brukar jag ställa korgen på något strategiskt ställe och gå runt med vagnen och plocka varor. För att underlätta lägger jag saker på vagnen men ibland glömmer jag bort att lägga dem i korgen eller på varubandet. Som idag, när jag packade in i bilen hittade jag tre bortglömda och obetalda nappar.

Sjätte måndagsvägningen

Igår blev vi bjudna på söndagsstek hos grannen och helgen i övrigt blev inte jättenyttig så det blev bara 0.5 kg denna vecka. Nu har jag i alla fall kommit halvvägs.

Redo att åka och bada

Badkläder på. Men kanske en underdel oxå?

Morotsjakt

För att motivera mig själv har jag bestämt att unna mig ett par nya glasögon när jag gått ner 10 kg. Jag köpte ju ett par i Thailand men jag är inte nöjd med dem. De är för tunga. Den här gången tänkte jag satsa på kvalitet och köpa några snygga märkesbågar, vilket förstås är vad jag borde gjort från början. Men det man inte har i huvudet får man ha i plånboken istället. Jag har kollat in ett par bågar från fendi och idag var jag och prövade dem men tyvär blev jag inte helt nöjd. Det jag gillade var de breda bågarna och så vill jag ju ha lite strass på men de här var inte riktigt rätt sorts strass. Jag får helt enkelt leta vidare. Ska jag lägga ner så mycket pengar vill jag förstås att det ska kännas helt rätt. Så om ni ser några glasögon med breda bågar och lite glitter på, let me know.

Varför får man inte använda teven som barnvakt?

Alla vet ju att man inte får använda teven som barnvakt. Det brukar jag oxå säga. Men nu när min son äntligen börjat intressera sig för teven (Byggare Bob har fått konkurrens från Nalle Puh och Musse Pigg) känns det inte längre lika självklart. Jag menar hur ska man annasrs ha tid att städa, laga mat, tvätta, ta hand om bebisen, duscha och ta en eftermiddagslur?

Jag bara undrar alltså.

Femte gången på vågen

Den här veckan blev det 0.8 kg igen. Totalt 4.5 kg. Det går framåt. Nu är det bara ett halvt kg kvar till min 'före graviditeterna-vikt'. Efter det är det 5 kg kvar till mitt mål.

Milla in training

Pappa har satt Milla i träning på att sitta, stå och gå. Jag tror det kommer bli en hård vår för Milla när Maken går på pappaledighet.

Sockerkakans förbannelse

Tidigare i veckan bad min man mig att baka på torsdag eftersom det var hans tur att ta med sig fikabröd till jobbet. Som den plikttrogna hustru jag är ställde jag mig givetvis och slängde ihop en sockerkaka på torsdagseftermiddagen. Jag fotade den i ugnen och skickade ett mms till maken för att glädja honom. Problemet var bara att när han tog emot meddelandet satt de precis och fikade på jobbet. Maken har ju lite svårt att uttrycka sig ibland och det är tydligen svårt att skilja på "baka på torsdag" "och baka till på torsdag".
Och självklart glömde han att ta med den till jobbet i alla fall på fredagen så den har legat här hemma och suktat mig hela helgen. Jag har gett några bitar till Milton men ståndaktigt avstått från att smaka själv. Fram tills idag vill säga. Efter att, i nämnd ordning, ha blivit utsatt för följande:

1. Tvätta bort bajs i badkaret (jag vet inte vad det är som gör det så mysigt att bajsa i badet men Milton tycker tydligen att det är kul),
2. Fått läppen sönderslagen av Milton och en fotoram,
3. Blivit biten och nypt uprepande gånger i tutten av Milla,
4. Blivit nedkräkt av Milla

kände jag ändå att det var dags med lite tröstsocker. Så tre stora sockerkaksbitar är vad ajg tänker skylla på imorgon ifall vågen inte visar på ett tillfredställande resultat.

Hanna Lindblad

Åh, jävlar vad pinsamt. Hon har ju glömt att sätta på sig kjolen. Oups!

Melodifestivalen

Sitter och kollar på andra delfinalen där Pauline just framfört ett gungigt, ganska bra nummer. Nu sjunger Andreas Johnson en typisk Andreas Johnson-låt. Ganska okej den oxå.
Förra veckan såg jag bara halva men det räckte (jag såg ju snabbrepriserna). Salim Al Fakir var jättebra och jag vågar nästan (observera nästan) påstå att det är honom vi borde skicka till Oslo. Vi får väl se vem som bör gå vidare ikväll...

Min dotter djurvännen

Häromdagen när Milton låg i badet kom Milla inålandes med överkroppen i badrummet för att göra oss sällskap. Hon såg ut att roa sig själv och när jag kollade ner som hastigast såg jag att hon lekte med vad som såg ut att vara en svart liten tråd av något slag. Jag förstod att hon var lite irriterad eftersom tråden hade oförskämdheten att inte sitta stilla utan att flyga runt lite lätt på hennes arm och därmed undvika hennes försök att smaka på den. En närmare inspektion visade dock att tråden inte var en tråd utan en livs levande spindel!

Jag greps omedelbart av tre motstridiga impulser:
1. Springa och hämta kameran för att kunna illustrera detta blogginlägg.
2. Få panik och låta Milla ta hand om saken själv. Spindlar är ju trots allt ganska uschliga och hon såg faktiskt ut att ha koll på läget.
3. Hjälpa min sju månader gamla dotter och ta bort spindeln åt henne.

Jag insåg ju att jag aldrig skulle hinna hämta kameran och få någon bra bild så jag bestämde mig ändå för att göra det enda rätta och ha ihäl skadedjuret. Även om Milla säkert skulle lyckats äta upp den så småningom och spindlar sägs ju vara proteinrika så kändes det på något sätt inte riktigt som en passande diet. Och med tanke på att hon inte är så bra på att tugga heller så vet man aldrig hur det hade kunant sluta. Så jag fick helt enkelt ta mig i kragen och avlägsna Millas nya husdjur.

Det går så mycket smidigare på morgonen när Milton klär på sig själv.

Fjärde bantningsveckan

Det var en hård vecka med kakpaket och restaurangbesök men jag kämpar på och har under veckan gått ner 0.8 kg. Alltså totalt 3.4 kg.

Vinterluften tar

Så här trött blir man av att vara ute och åka pulka.

Vuxenkväll

Maken och jag ska gå på grease ikväll. Biljetterna fick jag i födelsedagspresent av Maken (fast jag fick köpa dem själv för han lyckades inte handla på nätet). Efteråt ska vi ut och äta på något trevligt ställe. Ska bli kul.

Kroppsmålning

Ger man Milton en penna är det bäst att inte vända ryggen till. Hoppas inte mönstret han ritade var en skiss på hans första tatuering.

Vadå jag städar dåligt?!

Så här går det för karlar som inte tänker sig för innan de kritiserar sina fruar.

Förkyld

Förkyld + trött = dåligt humör och tålamod = stackars Milton. Han har fått sig ett par ordentliga utskällningar idag.

Idag vill jag bara lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och äta kakor.
Men det går ju inte... suck!

Älgskog

Det syns inte på bilden men vi såg tre älgar i morse på väg till dagmamman. De sprang över vägen rakt framför oss.

Freedom

Milton och Milla leker ensamma i rummet för första gången. Vi sitter i vardagsrummet och ser på tv och de klarar sig helt själva. Otroligt! Det känns som att jag fått en glimt av friheten som kanske går att uppnå i takt med att barnen växer.

Snöskottningens Mussolini

Min man och jag har lite olika uppfattning om hur ofta man måste skotta. Enligt mig räcker det att skotta när det är så pass mycket snö att det är jobbigt att ta sig fram eller att få ut bilen. Men enligt Maken måste man skotta så fort det kommer ett endaste lite tunnt puderlager med snö. Om det börjar snöa kan man absolut inte vänta tills det slutat snöa innan man går ut och skottar. Nä, man måste ut på en gång. Snöar det en hel dag måste man skotta ungefär fyra gånger (han skulle säkert vilja skotta mer men då håller jag fast honom och gömmer snöskyffeln).

Om det någon dag har kommit lite snö bara, som tex imorse då det låg ett tunnt (3-4 cm) lager med pudersnö på marken, då är det livsviktigt att skotta innan någon får för sig att ta ett eller två steg i snön, för då trampar man ju ner snön och det blir tydligen omöjligt att få bort sen. Så innan jag skulle ta bilen till dagmamman i morse kände Maken sig tvungen att gå ut och skotta fram en liten "remsa" på garageuppfarten som vi fick gå på så att vi inte skulle trampa ner snön och sen fick han mig att lova att skotta resten så fort jag kom hem. Jag har för länge sen lärt mig att inte ifrågasätta honom (i teorin alltså, i verkligheten händer det ganska ofta att jag gör just det) så jag tog lydigt fram skyffeln och skottade bort det tunna tunna lagret med snö som låg på uppfarten. Fast jag tyckte det var lite onödigt. Men jag är ju snäll så jag ställer upp på lite onödigt skottande ibland. I gengäld kanske han kan ställa upp på lite (i hans tycke onödigt) badkarsskrubbande?

Jag vet inte vad den här snöskottningsbesattheten kommer ifrån. Kanske är det för att han växte upp i lägenhet och aldrig fick skotta i sin barndom som han nu känner att han måste ta igen alla missade snöskottningstimmar.

Tredje invägningen

var en besvikelse. Trots att jag skött mig bra har jag gått upp några hundra gram under helgen. Så veckans viktminskning blev bara 500 g. Totalt alltså 2.8 kg på tre veckor. Det känns orättvist. Jag som till och med tackade nej till en munk igår. Men jag vet nog vem boven i dramat är. Det är de där kakorna. De är livsfarliga. Man kan inte ens tänka på dem utan att gå upp i vikt.