Nu är det mindre än tre månader kvar tills jag ska tillbaka till den kalla verklighet som kallas arbetslivet. Det känns inte lockande. Jag har prestationsångest. Jag som i ett år har gått omkring hemma iklädd enbart mysbyxor och mörka ringar under ögonen ska nu (snart) knöla in mig i finbyxorna (tack och lov kom jag äntligen i dem igen förra veckan) och se respektabel ut. Antagligen kommer det förväntas av mig att jag ska prata om seriösa saker, inte matningsrutiner, nattvälling, framsteg på gåfronten eller vilket blöjmärke som egentligen är bäst. Och dessutom, hemska tanke, måste jag nog JOBBA oxå! Hur ska det gå när man knappt har format en seriös tanke sen Milton föddes? Nu ska man helt plötsligt fatta beslut om VIKTIGA saker. Det känns som jag inte har haft en juridisk tanke på hundra år minst. Jag minns knappt hur man slår i lagboken...
Undrar om jag hinner baka ihop och klämma fram ett syskon till Milton på tre månader så jag kan stanna hemma lite längre? Jag är inte så bra på matte men jag tror det kan bli knepigt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
It's almost 3 months left - isn't that a little early to panic? :o)
Det är aldrig för tidigt för att noja sig. Det känns som att jag borde förbereda mig på nåt sätt. Vilket jag absolut inte har lust med.
Men vad KUL! :) Då har du ju all tid i världen att börja uppdatera dig så smått - tre månader hinner man mycket på. Jag lovar att du kommer vara inne på juristspåret snabbare än du tror!
(Vilken bransch jobbar du i? Är själv statligt anställd jurist.)
Skicka en kommentar