Gårdagen var hård på många sätt och vis. Det var inte bara bristen på varmvatten som var jobbig. Nej, den största utmaningen mötte jag i min egen matbutik. Eftersom Maken och Milton skulle åka på kryssning åkte jag till centrum för att införskaffa lite proviant, dvs morötter och kiwi. Jag gick där i godan ro och tittade i bröddisken när jag plötsligt, helt utan förvarning fick syn på dem! Valentinkakorna. Dessa underbara utsökt spröda mördegshjärtan med choklad och nötter som bara säljs under ca en eller två månader om året. Jag hade inte haft en tanke på att det var den tiden nu. De här kakorna har mer än en gång förstört min bantning (jag bantar ju alltid runt den här tiden ifall jag inte är gravid). Jag kände mig lite som en tjur som stod framför ett rött skynke men jag lyckades behärska mig och gå därifrån utan att inköpa några kakor.
Men nu kan jag inte tänka på något annat än de här goda kakorna och jag börjar redan fundera i banor som "men en kan väl inte skada". Problemet är att de säljs i nio-pack och även om en kanske inte skulle skada så skulle nio definitivt göra det. (Och nej, det är inget som helst problem att sätta i sig nio kakor på en gång. Problemet är snarare att inte göra det).
Jag undrar om det är lika svårt att sluta med heroin som det är att sluta med valentinhjärtan?
2 kommentarer:
Jag har aldrig smakat de, men de ser väldigt goda ut, de där kakorna. Jag kanske ska köpa ett paket och så delar vi?
Jag visste att du skulle vara ond och komma med ett sånt sorts förslag...
Skicka en kommentar