Milton har varit ledig från dagmamman hela julhelgen och innan julen var han bara en vecka hos dagmamman efter semestern. Då gick det så där. Han grinade när jag lämnade honom och han var även ledsen lite till och från under dagen, berättade dagmamman. De fyra sista dagarna innan jul var han hos sin extradagmamma och det gick inte så bra. Första dagen fick jag följa med in och vara kvar i en och en halv timme men de två efterföljande dagarna gick det bra (efter ett hjärtskärande avsked på morgonen). Men den sista dagen innan julledigheten, den 22 dec, var han så förstörd så vi fick hämta hem honom igen efter tjugo minuter. Så idag när det var dags att gå tillbaka till dagmamman var jag förstås lite orolig. Jag har försökt förbereda honom på att vi ska gå dit några dagar innan men han har blivit jätteledsen bara jag nämnt det. Och imorse grät han redan när han skulle ut ur bilen så jag föreslog för dagmamman att jag skulle vara kvar en stund men hon tyckte att vi skulle försöka och om det inte gick bra skulle hon eller hennes man komma och lämna honom så jag slapp ge mig ut med bebisen. Det var ju omtänksamt.
Nästan direkt när jag kom hem ringde telefonen och det var dagmamman. Men hon ville bara rapportera att allt var lugnt och Milton satt med de andra barnen och tittade på en film. Och när jag hämtade honom var allt lugnt och nu verkar han till freds med tanken på att gå dit igen imorgon. Så förhoppningsvis slipper vi göra om inskolningen, som jag hade trott skulle bli nödvändigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar