Molgan

Maken har helt snöat in på namnet Molgan till bebisen. Jag har förklarat hundra gånger att jag aldrig kommer gå med på det men det vill han inte lyssna på. Jag startade en tråd på Familjeliv med frågan "Vad tycker du om namnet Molgan på en pojke"? Jag tänkte att de flesta människor här i världen måste ju ändå hålla med mig om att det är ett urfåning namn och om han får se svart på vitt hur folk uppfattar namnet kanske han ändrar sig. Av 28 svar var det enbart två (plus Maken) som var positivt inställda till namnet. Här är ett urval av övriga kommentarer:

"Lite som att han inte finns på riktigt liksom"

"Förknippar det med Alfons låtsaskompis eller att någon inte pratar rent".

"Jag tycker det låter som ett skämt tyvärr".

"Helt allvarligt tror jag att namnet skulle ge honom rätt stort handikapp inom yrkeslivet".

"Pinsamt patetiskt. Kanske kan du själv byta namn till Lilla My, Pruskiluskan eller Muminmamman om du tycker det är roligt"!

Läs hela tråden här. Tyvärr verkar inte ens dessa bitska kommentarer bita på honom. Hur ska jag få honom att förstå att Molgan inte är ett vettigt förslag?!

(Har lagt till ytterligare ett namn på listan och det är Malcolm. Vad tycker ni om det)?

Halsbränna

Är det någon som tappat en eldkastare? I så fall är det nog jag som har svalt den. (Och om du har förlagt en spik eller något annat spetsigt så är det kanske den som sitter på insidan av mitt lår och gnager när jag går).

Båtliv

En liten lay out med två bilder från Miltons båtliv...

Familjefika

Jag: "Här, Milton. Ska du inte ha lite plommon?" (Försöker truga på honom en plommonbit)

Maken: "Här, Milton, ska du inte ha lite grädde?" (Räcker honom en sked med grädde)

Jag (när semlan som grädden kom från är slut): "Här, Milton, ska du inte ha lite plommon nu då?"

Maken: "Jag tror jag ska öppna kakpaketet. Vill du ha en kaka Milton?"

Ibland känns det som att jag jobbar lite i uppförsbacke...

Bara en vecka kvar till jobbet...

Ångesten är total. Försöker trösta mig med följande ljusglimtar:

* Bussresan till och från jobbet (egen tid, yippie),
* Äta lunch i lugn och ro. Ingen som slänger mat på mig (förhoppningsvis) och jag behöver inte heller sopa golvet efteråt (om de inte har gjort om rutinerna på jobbet i matsalen),
* Få gå på toaletten när jag vill utan att någon försöker klättra upp i knät på mig och dra ner alla toalettsaker från handfatet,
* Komma hem till ett dukta bord (Maken hämtar Milton och lagar mat),
* Bäst av allt: att erhålla en hel månadslön!

Ser däremot inte fram mot följande punkter:

* Att brottas med Milton varje morgon för att få på honom kläder och overall och gå med honom till dagmamman och sedan (antagligen) missa bussen till jobbet,
* Att inte kunna vila lite mitt på dagen när Milton sover middag,
* Att Milton kommer spendera mer tid med sin dagmamma än med mig på vardagarna,
* Och förstås att jag faktiskt måste jobba!

Bloggproblem

jag fattar ingenting! Vad har hänt med min blogg? Alla mina inlägg försvann plötsligt och kom inte tillbaka förrän nu (då jag publicerat detta inlägg). Var det Blogguden som ville meddela mig att det var dags att uppdatera bloggen eller vaddå?

Inskolning

Nu har Miltons inskolning pågått i tre dagar och det har gått väldigt bra. Både jag och Maken har fått ett positivt intryck av dagmamman och hennes samarbete med de andra dagmammorna här i Jordbro (de är fem stycken) och deras upplägg när det gäller aktiviteter och pedagogiken. De här tre dagarna har både jag och Maken varit med hos dagmamman under hela tiden. Vi har varit där i ca 1½ timme och Milton har gått runt och bekantat sig med miljön och de andra barnen och han verkar känna sig trygg och trivas. Men han har ju alltid varit social och inte särskilt blyg så jag hade inte förväntat mig något annat.

Imorgon ska Milton få vara själv hos dagmamman för första gången och om allt gå bra är tanken att han ska vara där ensam under tre timmar på fredag. Nästa vecka ska han vara där 9-14 medans jag är hemma och är "stand-by" om det skulle behövas. Men jag tror det komer gå bra. Jag är mer orolig över min "inskolning" till jobbet som börjar om en och en halv vecka...

Hur röstar ni egentligen?

58% hittils har röstat på Molgan. Ett namn på en låtsasperson. Det måste vara Maken som sänt ut bulvaner...

Sommarscraping

Och så kom jag mig för att göra en lay out med lite sommarbilder oxå. Tyvärr blev bilden lite suddig men det får ni leva med...

Cravings

+

= SANT!

Glad alla hjärtans dag!

Jag har bjudit min älskling på frukost idag och gett honom Krigsbunkern i present. 12 krigs DVD-filmer. Jag hoppas han förstås att den riktiga presenten inte är filmerna i sig utan tiden jag kommer lägga ner på att se dessa (antagligen rätt sopiga) filmer med honom.

Är man trött så är man

Vinterluften tar hårt på en.

Killnamn

Vi håller som bäst på att bestämma oss för namn på bebisen. Eftersom vi är lite fåniga så vill vi att alla i familjen ska ha namn som börjar på M, vilket ju begränsar urvalet en hel del. Men det finns ändå lite att välja på. När det gäller killnamn kom jag från första början på Melvin varpå Maken kontrade med Marvin. Och det är nog de namnen det står mellan. Häromdagen introducerade jag Maken för namnet Milo som han tyckte var så där. Själv tyckte han benhårt att vi skulle namnge bebisen efter Alfons Åbergs låtsaskompis Molgan... Vi kan väl säga att jag inte blev direkt förtjust över det förslaget.

Vad tycker ni? Rösta till höger! Omröstningen pågår till den 28 februari.

Ps. Listan på tjejsidan är väldigt kort. Där finns bara ett namn än så länge; Milla. Ds.

Lite scraping

Äntligen har jag fått tummen ur och scrapat lite till Miltons album. Nu har jag bara tre sidor kvar i hans album. Där ska jag sätta in semesterbilderna från i somras och Turkietresan. Sen är det dags att börja med nästa bebisalbum...

Mina framsteg. Om ni undrar varför m och s i "framsteg" är lite kladdiga så är det för att Maken inte riktigt förstod skillnaden mellan att titta och att peta...

Kalas. Miltons första barnkalas.

Är det så här man diskar?

Halvtid

Jag har precis gått in i vecka 21 och har nu klarat av första halvlek av graviditeten så att säga. Tiden har gått ganska fort samtidigt som den sniglat sig fram. Det känns som att det snart är dags och att jag har hundra saker att ordna innan dess.

Speciellt har jag blivit alldeles fnoskig när det gäller hemmet. Vi håller nu på och målar om i tvättstugan och ska snygga till där inne (undrar vad vi nu ska göra av allt vårt skräp när inte tvättstugan längre får fungera som allmänt skräprum). Sen ska vi göra om arbetsrummet till lekrum och då måste vi flytta in arbetsrummet i gästrummet och då måste vi givetvis göra om där inne först... Dessutom ska vi måla och lägga golv i hallen utanför sovrummet. Jag vet inte hur vi ska hinna med allt innan bebisen tittar ut men möbler, färger, mattor, gardiner osv är typ allt jag kan tänka på nu (och barnvagnar förstås men det får bli ett helt annat inlägg).

Annars mår jag ganska bra. Lite ryggvärk ibland och förbannat ont i svanskotan till och från...

Matrumsmöbler

Nu har jag äntligen hittat möbler som jag vill ha till matrummet. De är både snygga och har ett rimligt pris. Det är serien Annika på Jysk. Möjligen var stolarna kanske inte helt underbara. Men jag gillar verkligen bordet, skänken och vitrinskåpet. Det finns även andra fina möbler i samma serie.

Matbord (270 cm) och fyra stolar 3999:-
Skänk 2299:-

Vitrinskåp 2499:-

Annorlunda docka

Är det en kille eller en tjej?!

En jobbig vecka (och det är bara tisdag än så länge)

Milton inledde veckan igår med att hälla ut en flaska diskmedel på golvet. Efter att jag hjälpligt torkat upp det (vet ni hur svårt det är att få bort diskmedel från golvet?) följde han upp det hela med att kissa på samma ställe. Därefter höll han på att skrämma ihjäl mig genom att klättra upp på diskbänken och hälla ut vattenkokaren (som nyligen kokat upp vatten) över sig. Jag slängde direkt in honom under kranen och sköljde av armen så det gick bra. Efter några minuter hade han helt slutat gråta och försökte istället trösta mamma som kände sig väldigt traumatiserad (jag är väldigt rädd för brännskador). Allt detta skedde innan klockan hunnit bli nio.

Dagen blev inte bättre efter det. Nästa programpunkt för dagen var att åka och handla. Det började bra. Milton somnade i bilen och jag fick gå i fred i affären och plocka ner varor i korgen. Men lagom tills jag stod och funderade på vilken korv jag skulle köpa kom jag på att jag hade glömt plånboken hemma. Det var bara att åka hem och hämta den...

Dagen idag började inte bättre. När vi skulle till Öppna Förskolan lyckades jag med konststycket att låsa in bilnycklarna i bilen, med Milton i den! Ni kanske undrar hur det är möjligt att låsa in nycklarna i bilen men det är inte så svårt som det låter. Det är bara att tappa nycklarna i bakluckan och sedan stänga luckan så den hamnar precis på nycklarna så bilen låses och nycklarna ligger i bagagetutrymmet. Precis när luckan stängts började Milton att skrika. Min första reaktion var att göra detsamma men så kom jag på att vi har ett par extranycklar hemma.

Sen avlöpte väl dagen relativt smidigt bortsett från att Miltons nappflaska läckte så allt i skötväskan blev dyblött plus även åkpåsen i vagnen (eftersom väskan låg på den i bilen) vilket resulterade i att jag inte kunde ta ut Milton i vagnen för att sova middag som jag brukar. Så vi fick istället slåss i sängen vilket inte gick så bra. Efter en halvtimme gav jag upp och la honom ändå i vagnen med en filt under rumpan och han somnade på två minuter.

Är det så här mina sista mammaveckor kommer att vara? Jag fasar inför vad morgondagen har att erbjuda för äventyr.