En jobbig vecka (och det är bara tisdag än så länge)

Milton inledde veckan igår med att hälla ut en flaska diskmedel på golvet. Efter att jag hjälpligt torkat upp det (vet ni hur svårt det är att få bort diskmedel från golvet?) följde han upp det hela med att kissa på samma ställe. Därefter höll han på att skrämma ihjäl mig genom att klättra upp på diskbänken och hälla ut vattenkokaren (som nyligen kokat upp vatten) över sig. Jag slängde direkt in honom under kranen och sköljde av armen så det gick bra. Efter några minuter hade han helt slutat gråta och försökte istället trösta mamma som kände sig väldigt traumatiserad (jag är väldigt rädd för brännskador). Allt detta skedde innan klockan hunnit bli nio.

Dagen blev inte bättre efter det. Nästa programpunkt för dagen var att åka och handla. Det började bra. Milton somnade i bilen och jag fick gå i fred i affären och plocka ner varor i korgen. Men lagom tills jag stod och funderade på vilken korv jag skulle köpa kom jag på att jag hade glömt plånboken hemma. Det var bara att åka hem och hämta den...

Dagen idag började inte bättre. När vi skulle till Öppna Förskolan lyckades jag med konststycket att låsa in bilnycklarna i bilen, med Milton i den! Ni kanske undrar hur det är möjligt att låsa in nycklarna i bilen men det är inte så svårt som det låter. Det är bara att tappa nycklarna i bakluckan och sedan stänga luckan så den hamnar precis på nycklarna så bilen låses och nycklarna ligger i bagagetutrymmet. Precis när luckan stängts började Milton att skrika. Min första reaktion var att göra detsamma men så kom jag på att vi har ett par extranycklar hemma.

Sen avlöpte väl dagen relativt smidigt bortsett från att Miltons nappflaska läckte så allt i skötväskan blev dyblött plus även åkpåsen i vagnen (eftersom väskan låg på den i bilen) vilket resulterade i att jag inte kunde ta ut Milton i vagnen för att sova middag som jag brukar. Så vi fick istället slåss i sängen vilket inte gick så bra. Efter en halvtimme gav jag upp och la honom ändå i vagnen med en filt under rumpan och han somnade på två minuter.

Är det så här mina sista mammaveckor kommer att vara? Jag fasar inför vad morgondagen har att erbjuda för äventyr.