Nu kanske det faktiskt har hänt något...

Jag vaknade kl. 03 och kände mig deppig för att jag inte hade kännt av några värkar. En halvtimme senare blev det blött i sängen. Och efter det har jag haft lite värkar. De är inte så jätteintensiva men ganska täta (2-5 minuter). Jag har pratat med förlossningen och ska återkomma när de blivit mer regelbundna. Så jag hoppas att det verkligen är igång nu, man vet ju aldrig, värkarna kan ju avta helt plötsligt. Det känns spännande och förstås lite läskigt men jag tycker det är asdrygt att hålla på och klocka värkarna.

Ska ta en dusch nu och packa Miltons grejer. Han lär ju vakna om högst en timme.

Två små centimetrar

Barnmorskan sa att jag var två cm öppen så det är i alla fall på gång snart men jag har inga värkar ännu. Vi bokade en ny tid till på fredag men vi hoppas ju att det inte ska behövas. Fick även en tid på tisdag för ultraljud och tid för igångsättning den 14:e juli. Men om jag måste gå ända till mitten på juli så blir jag galen. Jag vill verkligen inte behöva vänta så länge! Hon trodde dock inte att igångsättning skulle behövas...

Nej, det har inte hänt något ännu...

Inte det minsta tecken på att bebisen tänkt pluppa ut snart. Inga värkar, inget fostervatten, inget tryck neråt och magen har inte heller sjunkit ner. Jag börjar tro att det inte kommer komma någon bebis alls. Frågan är om jag kanske har inbillat mig allting? Jag är antagligen bara skengravid med en massa gaser.

Det enda som har hänt är att jag fått högt blodtryck och svettats flera liter. Vädret känns inte helt optimalt om man säger så. Fast jag ska inte klaga på vädret, det är trevligt med sommaren, när man slipper sitta i en bil utan AC...

Midommarfirande

Efter en del tvekan och diskussioner fram och tillbaka har vi beslutat oss för att fira midsommar i skärrgården som vanligt. Vi kommer att åka till Utö (med mammas och pappas båt) och hoppas att bebisen inte tänker titta fram förrän nästa vecka. Skulle värkarna sätta igång så är det inte så långt att åka hem så det känns relativt tryggt. "Det finns ju helikopter" säger Maken lite lagom käckt. Det är ju lätt för honom att vara käck när det inte är han som har en alien inombords som plötsligt kan få för sig att hoppa ut. Helikopter, det är ju inte som att beställa en taxi direkt...

Skumt

Hur kommer det sig att så många av mina tröjor har fettfläckar på magen? Läcker jag fostervatten genom naveln eller vad är det som pågår?

När är det egentligen dags?

Nu är jag i vecka 38 och bebisen kan komma när som helst. Det räknas inte ens som för tidgt om det skulle sätta igång nu. Så vadslagningen är i full gång om när nedkomsten skall ske. De olika buden som finns är 19 juni (Pessimisten som tror på Midsommarafton), 22 juni (Optimisten som tror på mitt "önskedatum"), 29 juni (Maken som tror att det är en väluppfostrad bebis som kommer på utsatt datum), 1 juli (min egen försiktiga gissning. Egentligen tror jag på 13 juli men jag är rädd för att säga det högt. Då kanske bebisen hör och tror att det är ett helt acceptabelt alternativ, så schh!). Andra bud är 26 juni och 2 juli. Vad tror ni? Inatt kanske...

Flicka eller pojke?

Det är ju den stora frågan. I min undersökning är det pojkgissningen som leder men det har stundom varit oavgjort. Själv har jag hela tiden trott att det är en pojke. Mest för att jag tyckt att det känts som det liksom, hur man nu kan känna det... Milton var ganska rörlig i magen men den här bebisen är VILD och det är väl kanske främst det som sattit igång mina genusfördomar och tänkt att då måste det vara en kille. Men å andra sidan är det ju ganska mycket under den här graviditeten som är olikt den förra; mer illamående i början, mer problem med rygg och bäcken, större viktuppgång (har givetvis ingenting att göra med min besatthet av glass och choklad), mindre nästäppa och halsbränna. Så det kanske tyder på att det är en tjej? Dessutom visade det sig vid ultraljudet att det är en ganska liten bebis, 14 % under genomsnittet (Milton var 2 % under genomsnittet vid samma tidpunkt),och tjejer är ju generellt sett mindre än killar (genusfördomar igen)... Så med andra ord har jag ingen aning om vad det kommer bli.

Blir det en tjej har vi i alla fall lättare med namnet. Då finns bara ett alternativ och det är Milla. På pojknamnssidan lutar det mer och mer åt Marvin, speciellt sen jag upptäckte att det betyder "vän av havet". Det var så fint och passande för vår familj. Dessutom betyder vårt efternamn "sjöman". Men vi får se om cirka en månad vad det blir. Själv är jag väldigt nyfiken (men inte så nyfiken att jag tänker ta reda på det innan).

Ultraljud

I onsdags var vi och gjorde ett ultraljud för att kontrollera moderkakans placering. Jag var mest intresserad av att få bekräftat att det inte var sätesbjudning denna gång. Och bebisen låg med huvudet ner som den skulle men moderkakan låg fortfarande väldigt lågt. Hon kunde inte avgöra om den låg i vägen för "utgången" så jag fick en ny tid igår kväll för att träffa en läkare som undersökte saken vidare och det visade sig till slut att den inte var i vägen. Så nu är det bara att vänta på att värkarna ska sätta igång, om en månad eller så.

Det känns skönt att veta att det inte är några komplikationer denna gång men jag hoppas verkligen inte att jag går över tiden och får vänta till mitten på juli innan bebisen behagar titta fram. Då blir jag sur och det är nog inte en bra start på vår relation. Jag hoppas på att h*n ska känna för ett första möte strax efter midsommar, runt den 22-23 juni någon gång...

Trött

Det är någonting med att bära runt på ett knattedisco i magen som gör mig så förbannat trött. Det börjar påverka mitt sociala liv. Nu för tiden när vi blir bjudna på middag hos någon brukar det alltid sluta med att jag går och nattar Milton i värdparets säng och sen somnar jag oxå där. Och så sover jag tills antingen Maken kommer och väcker mig och tycker det är dags att åka hem (som igår) eller tills Milton ramlar ur sängen och tycker det är dags att åka hem (som i påskas). Undrar vilket det blir ikväll...

Stor som ett hus

Är nu i vecka 30 och känner mig stooor! Jag har säkert gått upp tolv kilo eller mer (har inte vågat väga mig på en vecka. Dessutom ser jag inte vågen för magen). Och det är inte bara magen som har vuxit. Även höfterna verkar ha svällt av någon konstig anledning. Nu är jag till och med för stor för mina gravidjeans. De vill inte gå över de enorma höfterna. Ett hårt slag för självförtroendet! Och tröjorna täcker bara halva magen. Jag vågar inte spekulera i hur jag kommer se ut om tio veckor...

Sjukskriven

Igår var jag hos läkaren för min foglossning. Jag ringde för två veckor sen och ville ha en akuttid eftersom det kändes som att jag skulle gå sönder varje gång jag reste mig upp från sittande ställning och svanskotan värkte som sjutton. Men jag fick alltså ingen tid förrän igår. Och när jag väl kom dit på utsatt tid så hade de minsann inte någon notering om att jag hade någon läkartid, varken igår eller någon annan dag! Det började alltså inte så bra. Men efter ett tag lyckades de i alla fall klämma in mig hos en läkare (det var samma kvinna som gjorde det första ultraljudet när jag väntade Milton, i vecka 12). Jag fick komma in, sätta mig, förklara att jag hade foglossning och vips så hade jag ett intyg på en halvtidssjukskrivning i handen.

Det känns bra eftersom det är jobbigt att sitta hela dagarna men samtidigt känns det lite pinsamt på något vis oxå. Eftersom jag ändå ska jobba så lite och nu blev det ju visst ännu mindre...

Vecka 27

Det går framåt. Nu är det mindre än 100 dagar kvar till beräknad förlossning. På gravid.se kan man bl.a. läsa följande om vad som händer i v.27:

Barnet är nu ca 24 cm långt från huvud till stjärt och vikten är runt 1kg. Huden är mycket skrynklig men skyddas och får näring av ett lager vernix/fosterfett. Under huden lagras alltmer fett och fostret börjar bli knubbigt. I den här fasen suger barnet ofta på tummen och det stärker musklerna i kinder och käke. Kanske kan det även ha en tröstande funktion. Smaklökarna på tungan och insidan av kinderna är nu fullt utvecklade. Barnets avancerade hjärnfunktioner utvecklas och blir alltmer sofistikerade. Runt denna vecka börjar ögonen öppnas och näthinnorna bildas. Nu uppfattar ditt barn ljusskiftningar och studier visar att om man lyser med en ficklampa på mammas mage, så rör sig barnet mot - eller bort från - ljusskenet. De första synintrycken utanförlivmodern delas för barnet in i ljus och mörker - det är därför många leksaker avsedda för spädbarn är svartvita. Ögonfransarna är fullt utväxta för att skydda ögonen eget födseln.

Vad tror ni om formen på magen, är det en tjej eller en kille? Det är hur som helst en pigg och rörlig liten krabat (precis som storebror).

Vårlängtan

Jag hoppas verkligen det blir varmare nu för det börjar bli väldigt jobbigt att knäppa jackan. Min riktiga vinterjacka har ju redan gått sönder. Den sprack helt enkelt när jag satte mig i bilen för en månad sen. Magen var för stor!

Ont, det gör ont...

Foglossning är ett djävulskt påfund!
Är det bara för att Eva åt det förbannade äpplet som vi kvinnor ska behöva straffas?!

Molgan

Maken har helt snöat in på namnet Molgan till bebisen. Jag har förklarat hundra gånger att jag aldrig kommer gå med på det men det vill han inte lyssna på. Jag startade en tråd på Familjeliv med frågan "Vad tycker du om namnet Molgan på en pojke"? Jag tänkte att de flesta människor här i världen måste ju ändå hålla med mig om att det är ett urfåning namn och om han får se svart på vitt hur folk uppfattar namnet kanske han ändrar sig. Av 28 svar var det enbart två (plus Maken) som var positivt inställda till namnet. Här är ett urval av övriga kommentarer:

"Lite som att han inte finns på riktigt liksom"

"Förknippar det med Alfons låtsaskompis eller att någon inte pratar rent".

"Jag tycker det låter som ett skämt tyvärr".

"Helt allvarligt tror jag att namnet skulle ge honom rätt stort handikapp inom yrkeslivet".

"Pinsamt patetiskt. Kanske kan du själv byta namn till Lilla My, Pruskiluskan eller Muminmamman om du tycker det är roligt"!

Läs hela tråden här. Tyvärr verkar inte ens dessa bitska kommentarer bita på honom. Hur ska jag få honom att förstå att Molgan inte är ett vettigt förslag?!

(Har lagt till ytterligare ett namn på listan och det är Malcolm. Vad tycker ni om det)?

Halsbränna

Är det någon som tappat en eldkastare? I så fall är det nog jag som har svalt den. (Och om du har förlagt en spik eller något annat spetsigt så är det kanske den som sitter på insidan av mitt lår och gnager när jag går).

Hur röstar ni egentligen?

58% hittils har röstat på Molgan. Ett namn på en låtsasperson. Det måste vara Maken som sänt ut bulvaner...

Cravings

+

= SANT!

Halvtid

Jag har precis gått in i vecka 21 och har nu klarat av första halvlek av graviditeten så att säga. Tiden har gått ganska fort samtidigt som den sniglat sig fram. Det känns som att det snart är dags och att jag har hundra saker att ordna innan dess.

Speciellt har jag blivit alldeles fnoskig när det gäller hemmet. Vi håller nu på och målar om i tvättstugan och ska snygga till där inne (undrar vad vi nu ska göra av allt vårt skräp när inte tvättstugan längre får fungera som allmänt skräprum). Sen ska vi göra om arbetsrummet till lekrum och då måste vi flytta in arbetsrummet i gästrummet och då måste vi givetvis göra om där inne först... Dessutom ska vi måla och lägga golv i hallen utanför sovrummet. Jag vet inte hur vi ska hinna med allt innan bebisen tittar ut men möbler, färger, mattor, gardiner osv är typ allt jag kan tänka på nu (och barnvagnar förstås men det får bli ett helt annat inlägg).

Annars mår jag ganska bra. Lite ryggvärk ibland och förbannat ont i svanskotan till och från...

Ultraljud

Idag var vi på ultraljud på Mamma Mia. Allt var bra med bebisen och den beräknas pluppa ut den 29 juni. Då får vi oxå veta könet för det ville vi inte ha reda på innan. Precis som under förra graviditeten låg moderkakan lite för långt ner vilket betyder att det kommer göras ett nytt ultraljud i vecka 34 för att säkerställa att den inte ligger i vägen (vilket är väldigt, väldigt ovanligt).