Tänder??

Min fina man ringde mig och undrade om jag och Milton skulle komma in till stan och möta honom efter jobbet och gå ut och äta. Bara för att han älskar mig och tyckte att jag behövde få komma ut lite (det är ju självklart kul att umgås med Milton hela dagarna men konversationen tenderar att bli en smula ensidig). Gulligt, tycker jag. Det återstår dock att se hur spontan vardagsromantik går ihop med gnällig bebis.

Milton har varit gnällig hela eftermiddagen. Jag såg en vit prick i tandköttet på honom så jag vet inte om det är tänder på g. Men det har vi trott förrut och blivit blåsta. I alla fall så har jag försökt muntra upp honom med sköna hits från 80-talet. Det enda som funkade var min skråliga versin av Princes "Kiss" (med tillhörande dans förstås). När jag satte på Per Gessle på stereon började han gråta så vi fick snabbt byta till Dolly Parton som verkade funka (fast han kräktes i och för sig efter tre låtar). Det kan ju oxå vara så att han är lite tjurig för att han vaknade med en läckande blöja och var helt blöt. Sånt kan ju sitta kvar ett tag. Skulle själv vara tjurig länge om det hände mig...