Okej, nu är det officiellt; jag är antagligen världens sämsta morsa. Idag ramlade Milton ner från soffan. Det var precis när Bambi kom med sin son P. Jag sprang bara ner för att öppna dörren och tänkte "han vaknar inte" men det gjorde han förstås och ramlade ner på golvet. Vi har blivit härdade, både jag och Milton. Det här var tredje gången han ramlade ner från en hög höjd, så varken han eller jag blev direkt otröstlig. (Jag blev dock lite orolig när jag såg att han fick en bula och ett litet blåmärke. Vad skulle de tro på Öppna Förskolan?)Trots detta bevis på bristande moderligt ansvar verkade Bambi helt lugn med att lämna sin son i min omvårdnad. Eller åtminstonne inte panikartad.
Jag blev som sagt inte så orolig men jag känner mig förstås dum och oansvarig och som en dålig morsa.(Han verkar emellertid ha förlåtit mig. Tur att han har kort minne. Eller det kanske är pga alla smällar som han har kort minne...).
Medan min son blir familjehemsplacerad så kan jag ju i alla fall trösta mig med att jag är en bra barnvakt. (Jag tappade inte P i golvet någon gång). Jag skulle lätt kunna ha hand om två små barn (i en timme alltså).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar