Min dotter djurvännen

Häromdagen när Milton låg i badet kom Milla inålandes med överkroppen i badrummet för att göra oss sällskap. Hon såg ut att roa sig själv och när jag kollade ner som hastigast såg jag att hon lekte med vad som såg ut att vara en svart liten tråd av något slag. Jag förstod att hon var lite irriterad eftersom tråden hade oförskämdheten att inte sitta stilla utan att flyga runt lite lätt på hennes arm och därmed undvika hennes försök att smaka på den. En närmare inspektion visade dock att tråden inte var en tråd utan en livs levande spindel!

Jag greps omedelbart av tre motstridiga impulser:
1. Springa och hämta kameran för att kunna illustrera detta blogginlägg.
2. Få panik och låta Milla ta hand om saken själv. Spindlar är ju trots allt ganska uschliga och hon såg faktiskt ut att ha koll på läget.
3. Hjälpa min sju månader gamla dotter och ta bort spindeln åt henne.

Jag insåg ju att jag aldrig skulle hinna hämta kameran och få någon bra bild så jag bestämde mig ändå för att göra det enda rätta och ha ihäl skadedjuret. Även om Milla säkert skulle lyckats äta upp den så småningom och spindlar sägs ju vara proteinrika så kändes det på något sätt inte riktigt som en passande diet. Och med tanke på att hon inte är så bra på att tugga heller så vet man aldrig hur det hade kunant sluta. Så jag fick helt enkelt ta mig i kragen och avlägsna Millas nya husdjur.