Min lilla Rembrandt

Häromkvällen kom Milton ner till matbordet med en misstänkt blå färg på handen. Vi anade genast oråd och gick upp en våning för att inspektera skadorna. Det visade sig att Milton hade sett sin chans då dörren till arbetsrummet för en gångs skull inte var stängd (och ja, det var jag som hade glömt att stänga. Typiskt. Jag som jämt tjatar på Maken att inte glömma dörren) och gått in och hämtat en blå tuschpenna. Överallt i hans rum syntes spår efter hans framfart. Bordet var dekorerat med stora blå virvlar, fönsterbrädan hade oxå fått en ny blå lyster. Hans gå-vagn var helt blå och på golvet i vardagsrummet fanns blåa streck. Som tur var var det en white board penna så allt gick att torka bort och som genom ett mirakel hade han inte kladdat på någon vägg (inte som vi sett ännu i alla fall).