En omtänksam vän hade gett mig en blomma som skulle vara tålig nog att överleva till och med hemma hos oss. Mycket riktigt klarade den av både att bli försummad av mig och att bli överbevattnad av Milton. Vad den däremot inte klarade av var Makens framfart när han fick för sig att städa köket. Han tyckte den var i vägen eftersom den bodde på köksbänken. Så han slängde den, till Miltons stora sorg. I morse vid frukosten formulerade han anklagelsen "pappa kastat blomman".
Så är det, man växer och utvecklas av motgångar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar