Idag när Milton skulle sova middag la jag honom i hans säng och gick sen och satte mig utanför dörren för att se om han skulle lyckas somna av sig själv. Jag satt där och hörde hur han skrek upprört några sekunder. Sen hörde jag lite lekljud blandat med lite upprörda skrik emellanåt. Efter ca tre minuter ser jag till min förvåning hur sovrumsdörren öppnas och Milton kommer gåendes med ett lyckligt flin i ansiktet!
Hur ska vi nu någonsin få någon lugn och ro på kvällarna om man inte kan lämna honom utan uppsikt ens i spjälsängen?
Ps. Nu har han dessutom vuxit och blivit så lång att han når upp till mina CD-skivor i bokhyllan. Suck! Det finns inga fredade zoner kvar i det här hemmet. Ds.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar