Jag har länge dragit mig för att klippa Milton eftersom 1) jag inser att han inte kommer sitta stilla, 2) han har typ tio olika virvlar (kan han tacka mamma för) som gör att håret står åt alla håll och 3) jag är rädd att hans blonda vackra lockar ska ersättas av råttfärgade stripor om jag klipper av dem. Men nu har jag alltså tagit tag i saken och klippt till honom (med saxen förstås) så gott det går. Alla som någon gång försökt frisera en boaorm med vildvuxen päls kan relatera till hur det är. Så resultatet blir därefter oxå. Som tur är fyller ju lockarna den funktionen att man inte riktigt ser hur ojämnt det är. Och nu kan han ju i alla fall se något under luggen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar