Illamående

Nackdelen med att vara gravid är att när man mår dåligt är det svårt att veta om man faktiskt är sjuk eller om man bara helt enkelt är... gravid. För någon vecka sen när jag mådde dåligt och kräktes var det det faktum att Maken gjorde samma sak som avslöjade att jag nog snarare var magsjuk än gravid-illamående. Och förra veckan när jag kräktes upp frukosten var det febertermometern som hjälpte mig att avgöra att jag faktiskt var sjuk. Men i förrgår när jag hade en sprängande huvudvärk och kräktes upp mina försök att trycka i mig alvedon fanns det inga andra faktorer att ta hänsyn till. Ingen feber, ingen annan som kräktes över axeln (Milton kom dock och slängde ner sin napp i toaletten innan jag hann spola). Alltså var det nog bara gravid-illamående. Hur som helst har jag mått mycket illa på sistonne (där fick jag för att jag skrev att det höll på att gå över). Maken köpte hem en chokladkaka till mig (jag har upphävt chokladembargot eftersom jag ju är gravid och måste få unna mig lite). Till sin stora chock upptäckte han efter tre dagar att halva fortfarande inte var uppäten! Då insåg han hur illa det faktiskt var. Men nu känns det faktiskt som att det börjar bli bättre. Är mest trött men det har jag ju varit i ett år nu...