Mammamisshandel

Milton har två blåmärken i pannan, ett på var sida (som två små horn) och ärligt talat har jag ingen koll på hur han har fått dem. Han är hela tiden i gång och kryper och drar i och pillar på grejer och ställer sig upp och snurrar runt osv och det händer ju ofta att han druttar omkull och slår sig. Hur som helst så ser det ju lite misstänkt ut med blåmärkena så jag är rädd att folk ska tro att jag misshandlar honom. För sanningen är ju faktiskt det totalt motsatta, det är han som misshandlar mig! Senast häromdagen låg han på min mage på soffan och tittade ner på mig med ett stort leende bara för att sekunden senare smasha ner sitt huvud i min näsa så jag började blöda näsblod. Och det händer rätt ofta att han "råkar" tappa sin nappflaska, leksakshammare eller något annat tungt rätt på min tå (inte skönt nu och definitivt inte skönt när jag hade nageltrång). Åtminstonne en gång varje natt får jag en spark i ryggen av den lille marodören när han inte kan sova och när vi var på Öppna förskolan första gången hade jag ett ca tio cm långt och ilsket rött rivsår på kinden som han gett mig en natt ("Va? Är det verkligen Milton som har gjort det, jag trodde du hade katt" sa de andra mammorna). Utöver detta tillkommer givetvis hårdragningar, fingrar i ögonen och hårda skallningar som sker på en daglig basis. Det är tufft att vara hemmamamma! Man får sig ett par smällar så att säga.