Milton har nu börjat ta sig runt med hjälp av soffan och bordet. Det är kul att kolla på honom när han går. Eller går, ragglar kanske är ett mer beskrivande ord. Han ser lite ut som en fullgubbe (det första han siktar in sig på när han ska ta sig grunt bordet är dessutom pappas ölburk, vilket förstärker känslan av att man har ett litet minifyllo här hemma).
Framsteg är roligt men det där med att lugnt sitta och blogga medans han kryper runt på golvet och leker känns som att det är lite förbi nu. Han har ju världens längsta armar och är överallt och pillar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar