För någon dag sedan kunde man läsa i SvD att centerpartisten Annika Qarlsson föreslår att barnbidraget skall inkomstprövas. Som gräns sätter hon 240 000 kr i årsinkomst. Detta har givetvis gett upphov till många protester, framför allt mot den lågt satta inkomstgränsen. Jag håller med Annika Qarlsson om att det inte finns ett behov av barnbidrag för höginkomsttagare. Men då menar jag verkliga höginkomsttagare, de som tjänar riktigt stora pengar. Man kan inte anses vara höginkomsttagare om man har en månadslön på 20 000 kr. Det är larvigt att påstå något sådant. I de allra flesta familjer med två heltidsarbetande föräldrar kommer man lätt upp i en årsinkomst överstigande 240 000 kr. Det innebär inte att man automatiskt har möjlighet att sätta undan hela barnbidraget på ett konto till barnet varje månad som Annika Qarlsson skriver i sin blogg.
Annika Qarlsson menar att hennes målgrupp med detta förslag är de utsatta barnen, de som växer upp under mycket knappa förhållanden. Och det är ju fint på alla sätt att tänka på dem men får de det verkligen bättre genom att beröva andra familjer, som har det lite bättre, deras barnbidrag? Det måste finnas andra sätt att hjälpa dessa barn. Orsaken till fattigdom är i de allra flesta fall arbetslöshet eller sjukdom och det är i den änden man måste jobba, anser jag. Genom att minska arbetslösheten och förbättra förutsättningarna för de sjukskrivna minskar man även fattigdomen. För mig känns det ganska självklart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar