Det här med att inte amma går ju jättebra...

Ja, om man bortser från de fyra gånger vi fuskat lite alltså...
Aldrig hade jag väl trott att något som var så svårt att börja med kunde vara lika svårt att sluta med...
I morse till exempel vaknade Milla vid halv sex (yahoo sovmorgon) och kastade sig med precisionen hos en blodigel på min tutte (jag hade glömt att sätta på mig en nattröja) och där sög hon sig fast desperat. Det var som att hon ville säga "Det är morgon nu, hit med tutten! Du snuvade mig på frukosten igår och det tänker jag då inte acceptera idag igen." Jag förstår hennes frustration, jag känner mig inte heller redo att sluta (fast förra veckan var jag 100% redo). Men snart ska jag ju börja jobba så nu måste vi avsluta det här på något sätt.