Puckad packning

Jag som alltid har varit ett under av effektivitet (okej, en smula överdrivet) brukar normalt sett kunna titulera mig själv som packningsexpert men på sistonne har det hänt något med mitt annars så förutseende och organiserande sinne. Det började med förra veckans skärrgårdssemester på mammas och pappas båt. Trots påstötning från Maken fick jag inte med mig någon alvedon till Milton men han var ju frisk som en nötkärna så jag brydde mig inte så mkt om det. Mot slutet av veckan började två tänder titta fram och sista natten vaknade han med jättehög feber...Han blev som tur var snart frisk igen och jag fick förtroendet att packa inför den första helgutflykten med vår egen båt. Första natten sov vi vid bryggan eftersom vi hade en del att fixa med. På morgonen nästa dag fick jag åka hem och hämta kryddor, hushållspapper, leksaker till Milton, tandborstar, papperskorg mm. Till slut kom vi i alla fall iväg och lade till på Utö. Idag gick vi iväg till det fina badet (en ca kvarts promenad från hamnen) och jag fick i alla fall med mig det viktigaste, dvs mat till Milton. Väl framme kommer jag dock på att jag glömt ta med en sked. Jag höll som bäst på att fundera på om jag kunde mata honom med en pinne eller med händerna på något vis när jag såg en räddande ängel, dvs min kompis J som var där av alla ställen, tillsammans med sina barn och sin mamma (och henne är det ordning och reda på. Hon hade minsann flera skedar med sig). Efter det här känns det som att förtroendet för min packning kanske börjar urholkas lite...