Idag klev vi av baten och for till Patong. Nu blir det istallet hotelliv i tva veckor, vilket vi sett fram emot. Det har varit underbart att segla men efter ett tag blir det forstas jobbigt for Milton att halla sig pa en begransad (och varm) yta. Dessutom ar det ju ganska... ah...intressant att tranga ihop en hel familj med fyra generationer i tva veckor pa en 55-fotsbat...
Sa nu blir det antagligen lite lattare att komma at internet och rapportera lite om vad som sker, men det e frustrerande att inte ha svenska bokstaver och dessutom ar det bara nar barnen sover som man kan fa lite lugn och ro vid datorn.
onsdag 25 november 2009
onsdag 11 november 2009
måndag 9 november 2009
söndag 8 november 2009
En värld full av smaker
Milla gillar att äta mat och hittils har allt varit gott. Gröt är mumsigt, majs delikat och morot är smaskens. Men godast är nog ändå när brorsan kommer och sticker in sin klubba i munnen på henne. Då tjuter hon lyckligt och slickar sig om läpparna.
lördag 7 november 2009
torsdag 5 november 2009
onsdag 4 november 2009
Coola sår
Igår träffade jag min "coola kompis" som nyligen varit och volontärarbetat med hundar i Spanien. Hon visade upp ärr som hon fått på armen av hundklorna och pratade om en kompis som hade ett coolt ärr från en puma. Jag brottas visserligen inte med vilda djur på dagarna (eller det är kanske en definitionsfråga??) men jag har oxå rätt coola märken ibland. För knappt två år sen till exempel, hade jag ett långt rött rivmärke på kinden. Det såg definitivt ut som att jag hade varit i slagsmål med en ett stort kattdjur, allra minst en tiger. Sen att det var Milton som hade rivit mig med sina supervassa nyföddhetsnaglar kanske inte låter riktigt lika häftigt men det var i alla fall det coolaste rivsåret jag kunde kontra med...
tisdag 3 november 2009
söndag 1 november 2009
Aktivt kol
I torsdags var vi hos ett par vänner och när vi kom hem ringde de och sa att de hade hittat en medicinburk med locket avskruvat. Efter att ha räknat alla tabletter som de lyckades hitta saknades det ändå ett 40-tal tabletter och vi hade ingen aning om ifall barnen hade ätit upp alla tabletter eller bara lekt med dem och slängt dem någonstans. Efter att ha pratat med giftinformationscentralen fanns det bara en sak att göra; att åka till akuten och ge barnen aktivt kol. Det var knappast någon höjdare och Maken berättade att Milton skrek efter mamma och verkade väldigt besviken på pappa som tvingade i honom det läskiga svarta pulvret. Som tur var var det inte någon jättefarlig medicin och hittils har inget av barnen uppvisat några symtom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)